Anthologie du conte créole réunionnais

Anthologie du conte créole réunionnais

Editeur : UDIR

Auteur : Laetitia Samlong-Ah Kiem

ISBN : 978-2-87863-084-8

4,99 €
4.99 EUR 4,99 €
4,99 €
Mis en ligne par Lectivia
Dernière mise à jour 11/10/2024
Lecteur(s) 4
Français Jeunesse Créole Débutant(e)
Anthologie du conte créole réunionnais

0. Avertissement

L’anthologie du conte créole réunionnais ouvre à ces imaginaires insoupçonnés où le langage tient le réel à distance, tout au moins le langage éloigne le réel de ce qu’on nomme un ailleurs du sens. Ce qui s’avère alors le réel, c’est le fantastique, le merveilleux, l’impensable qui n’exclut pas une certaine violence dans les mots et les événements quand il s’agit de contes. Cette violence pourrait choquer les lecteurs, même si elle n’est pas le seul fait du conte, elle est présente aussi dans la poésie et le roman réunionnais, autour de la thématique de l’esclavage et du marronnage, de la misère et de l’exil en métropole.

Aujourd’hui, nous aurions tendance à stigmatiser cette violence.

Cependant, dans Psychanalyse des contes de fées, Bruno Bettelheim présente à juste titre les contes comme un héritage culturel. Il affirme deux choses importantes : « La vie réelle n’est pas que soleil », et la violence, l’enchantement, le dualisme, le dilemme œdipien, le mensonge, la méchanceté, l’angoisse de séparation, la trahison, « tout en divertissant l’enfant, l’éclaire sur lui-même et favorise le développement de sa personnalité. » À présent que le conte fait partie du patrimoine immatériel de l’humanité, il ne viendrait à l’idée de personne de mettre en doute son utilité à servir de guide à l’enfant. C’est un fait acquis. Nos traditions orales nous offrent une richesse culturelle unique à partager avec le monde, d’où cette anthologie qui répond à un véritable besoin.

Initié par la Dac de La Réunion et réalisé par l’Udir, ce projet éditorial remet nos contes au goût du jour et participe à la revalorisation de la langue créole qui joue un rôle fondamental dans la construction de notre identité.

Traditionnellement le conte est mystère, même si le sens des textes change au fil du temps. Si la voix du lecteur ne s’entend pas, celle du conteur ou du rakontèr zistoir enchante l’oreille par la métamorphose du souffle. Donc, il appartient aux conteurs d’adapter chaque conte à la scène. De fait, nous avons reproduit les contes dans leur graphie d’origine, sans rien modifier non plus quant aux vocables et à la syntaxe, quitte à ce qu’on fasse un indispensable effort de lecture pour se les approprier. Une telle approche montre que la marche vers une graphie officielle de la langue créole réunionnaise s’inscrit dans le temps et ne peut être que le fruit d’une longue réflexion. Entre la graphie des contes anciens et les graphies proposées ensuite par Lékritir 77, KWZ ou Tangol, on remarquera des différences notables.

En 2003, Daniel Honoré propose une graphie phonologique pour lire le créole : un signe correspond à un son et tout signe se prononce (sauf le « e » muet à la fin de certains monosyllabes). Le souci de respecter les différences de prononciation selon les régions géographiques et les milieux socio-culturels l’a amené à adopter les propositions de la graphie Tangol ou 2001, mais en les simplifiant.

ä peut se lire a ou an : käne, kane ou kann

ë peut se lire é ou eu : sër, sér, seur

ï peut se lire i, u ou ui : plï, plu, plui

ö peut se lire o ou on : döne, done, donn

sh peut se lire s ou ch : soz, shoz

gn peut se lire gne ou ye : guingn, guingne, guinye

Pour une lisibilité plus grande, Daniel Honoré a choisi également de doubler le « s » final de certains monosyllabes ou d’ajouter un « e » muet. Exemples : « pass » au lieu de « pas » et « danse » au lieu de « dans ». Il a ajouté aussi un « e » muet à certains monosyllabes terminés par un « t » quand ce dernier est précédé d’une consonne. Exemple : « porte » au lieu de « port ». Ces précisions sont importantes, car si la langue créole est parlée par plus de 80 % de la population, seul un petit nombre de Réunionnais parvient à lire facilement la langue écrite. En effet, apprendre à lire le créole est une étape incontournable, car c’est une vraie langue qui possède déjà une riche littérature : fables, poèmes, contes, pièces de théâtre, romans, récits, nouvelles, livres pour la jeunesse.

Dans ma préface au livre d’Aude-Emmanuelle Hoareau, Concepts pour penser créole, j’ai écrit ceci : « Avec les tentatives d’aménagement et de standardisation d’une orthographe (Lékritir 77, 1983, 2000, etc.), voire d’une écriture normalisée en langue créole, les écrivains n’ont cessé d’écrire en créole ; les chanteurs n’ont cessé d’écrire et de chanter en créole ; les conteurs n’ont cessé de conter en créole ; les hommes de théâtre n’ont cessé d’écrire et de jouer des pièces en créole. Parce que la langue créole véhicule une pensée, une culture, une histoire, un avenir, depuis des dizaines d’années on l’étudie pour l’écrire, pour l’enseigner, pour publier des dictionnaires, des grammaires, des manuels scolaires – et pour en faire une langue à part entière. »

Si la littérature donne à la langue créole ses lettres de noblesse, les contes créoles traditionnels sont porteurs d’un univers qui n’a pas fini de nous enchanter, notamment avec ses valeurs ancestrales. Ils nous offrent aussi une prise de conscience, une esthétique, une nouvelle manière de penser créole, et que les idées progressent, et que l’homme avance avec le monde vers l’acceptation des différences, vers plus de lumière.


Jean-François SAMLONG


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
21. In vyé fam na in moityé de mounn

Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Alor, donk, in zour, lavé in vyé bouge ek son vyé fam ; zot lavé poin de zanfan ditou.

Alor, li kalkil in kou, li di :

— Békali, la di, get sa, nou la poin de zanfan ; la, nou dé lé tou sel ; Bon Dyé i donn pa nou in zanfan, don !

Aster li di ek sa fam, la di :

— Priyer in pé Bon Dyé, la di, pétet in zour nou va ganyé in zanfan.

É bin, afors priyé, priyé, priyé, li gagn in garson ; mé se garson la, li é pa kom tou le mounn, li. Koup le kor in boug an dé, li nana enn zanb, in bra, enn moityé… dizon koup in mounn an dé, enn moityé de mounn alor.

Alor le non de se boug la i apel Réval . É bin, marmay la i grandi, grandi, grandi, grandi. In zour i di ek son papa, i di :

— Papa ! Maman !

— Oui, mon garson, i di, kosa ou i vé Réval ?

Bin la, i di :

— Moin la fini gran, i di, mi sava marsé, mi sava in kou loin, moin.

Son maman i di :

— Mon zanfan, kosa ou sava ? Get ou lé invalid, la di, ou lé in boug enn moityé, ou nana enn zanb, ou nana in bra, out figir lé koupé an dé alor, ou lé moityé de mounn !

— Bin, i di, Bon Dyé la fé amoin kom sa, les ali, kosa ma fé ?

Anfin, pran semin, li sava, i sava, i sava, i sava ; i trouv pi ali, pandan a pé pré dé troi zan.

Isi, le papa ek le maman, le vyé maman lé trakasé plis li pour son garson, in ! Li asiz la, li pler mem. Le vyé boug i di :

— Kosa i fé pler aou ?

— A ! La di, get Réval la parti, la di, ni trouv pi ; mem la di, in sel zanfan ou nana, la di, sa la parti ; sé pa lé mor.

Alor le vyé fam, in zour ek son mari la di :

— Mi sava moin.

— Ou sa ou i sava ?

— Mi sa rod mon zanfan, la di, pask… moin na zist sa mem ; i fo mi sa rodé.

Anfin, li sava ; alor, firmazir li sava, li sant. Li trouv in boug dan le semin, li tat, li voi pli kler, li tat, li sant :

Li tat ; na dé bra ; la li, dan son santé la, i di aou son garson nana in bra ; « tangouni » sé le bra, la min ; li tat la zanb, li sant :


« Toungounoulouni, oi manzari la toungréal,

Oréalasoua, oréalasoua »


La di :

— Sa, la pa mon garson sa ! La di, mon garson nana zist in bra, enn zanb ; li atak la figir :


« Masounoulouni, oi manzari la masréal,

Oréalasoua, oréalasoua »

La di :

— Sa, la pa mon garson, la di, figir lé antyé, la di, mé mon garson nan enn moityé figir, enn moityé le bra, enn moityé la zanb.

Li arlarg le boug la, li, li arsava ; li artrouv in ot, li fé parey. Mé afors marsé, marsé, marsé, li a bit sir son garson ; li trap in kou le bra, li di :


« Tangounoulouni, oi manzari la tangréal,

Oréalasoua, oréalasoua »

Li di ek son garson :

— Mi voi pa kler, mi trouv pi aou, mé la di, sa, le bra la, i resanb a out bra.

Le garson bouz pa.

Li atrap la zanb :


« Toungounoulouni, oi manzari la toungréal,

Oréalasoua, oréalasoua »


Le garson i bouz pa.

Li artat an ler, i di :

Masounoulouni, oi manzari la masréal,

Oréalasoua, oréalasoua »


A ! La di, maman, a di, amoin mem sa !

La, li atrap son maman, li la porté, li a parti, amenn son kaz. Kan li ariv laba, i di :

— Papa, a di, koman ou i les maman marsé kom sa pour venir rod amoin ?

— A ! Bin ! I di, maman li mazinn aou ; la veni rod aou, a di ; moin, kosa mi pé dir ali, moin ? Kosa mi pé dir ali, moin ? Moin, mi koné pa ou sa ou i lé, mi sa marsé kom de mounn fou ?

— Bin ! La di, vi voi, maman la rodé, la veni rod amoin la trouv amoin.

Bin, li aret ek son maman, ek son papa, ziska tan ke lé dé vyé mounn lé mor. Ali osi la pa amiz tro osi ; mouyé !

Mi trouv ali, mi di :

— Réval, mi di, koman ou fé pour manzé ?

La di :

— Mi manz kom ou, la di ; ou nana dé min, ou i gagn marsé, ou i gagn manyé, i di, mé moi nana in bra, enn zanb ; bin, mi mars ek mon bra, ek ma zanb, mi roul kom sa.

— Bon, mi di, bin ou lé fin ! Mi di, ou lé pa kom moin ditou.

Afors agas ali, ma la trouv moiyin rantr lopital ; la pa koup amoin in doi de pyé ! Erezman, la koup zist le doi ! Pask dokter i di amoin, dokter Trésak alor, i di amoin :

— Kan moi la fini oper out pyé, i di, bouz pa, get pa ryin, pask si ou bouz, mi tir enn zanb !

Mi di :

— Mon Dyé, pangard mi vyin Réval ! La moin sera zoli, la !

Bin la fini kom sa. Zistoir lé terminé.

Sainte-Suzanne


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
20. Gran dyab i vol zanfan

Alor, zisteman, lavé mesyé le Gran Dyab. Alor li invit tout lé zanfan, nadfoi ke l’ariv, in, le samdi, li lé paré, li invit tout lé zanfan. Li di :

— Mont lao, i di, marmay, i di, vyin !

I fé bouyir in pé patat, vi voi, li té plant plito la ter, li, li na son verzé li, la, na tout son afer la dedan.

Alor, pli na de marmay, pli li invit, li, pour li anvalé. Alor li invit marmay, i di :

— Marmay, i di, vyin ni va fer in parti lao ek moin, amenn otan ke nana, in !

Marmay lé kontan ; marmay lé kontan ; i kri :

— Gran papa…

I di pa « Gran Dyab » ; i koné pa sa i manz de mounn, sa.

— Gran papa i di anou mont lao ; bin, i di, ni mont.

Anfin, tout marmay i rasanbl, a pé pré enn vintenn kom sa, in ; i mont lao, i ariv laba ; Gran dyab i arzoin azot an semin.

— A ! I di, marmay l’arivé. Le gran papa, dizon alor, i di : patat la fini kui ; kosa zot i manz zordi ?

Marmay i di :

— É bin, i di, gran papa, zordi, i di, ni manz, sé pa in, banann !

Bin, li get sa, lé roz la ! Bin, i di :

— Lé bon !

I koup banann, met a ter ; tout marmay i manz, i manz ; la fini manzé. A ! Li tourn i vir ; alor, li rézerv enn, dan tout la, li tri ; i di :

— Marmay, i di, ou koné, a di, zot i sava la, l’er l’arivé la, i di ; regard pa déyer ditou, i di, pask kan i sava devan, i regard pi déyer.

Marmay i di :

— Bin, oui, gran per.

La di :

— Selman, ni sava an santan, in !

I di :

— Oui !

I di :

— Alé, komans, i di, ni sant, in !

Marmay i di :

— Bin, la di, oui, kel santé gran per ? 

I di :

— Mi sant : « Tou le mounn, gran mounn, moi tou sel marmay ». Alor, marmay, tout i bat la min.

I di :

— Bat la min, in 

I di :

— Oui.

Alor la i bat la min ; i sant :

La, marmay i bat la min la, an santan, sant mem la… I di :

— Ankor ! Sant ankor !


« Tou le mounn garamounn, é moi tou sel maramay

Tou le mounn garamounn, é moi tou sel maramay »


La i di :

— Sant mem la, sant zot, la !

Kan li ariv a pé pré in bonn distans, la, i di :

— Marmay, i di, vir pa la tet déyer, i di, sant azot mem, in ! I di, pask i fo pa vir la tet déyer, in !

Marmay i di :

— Oui !

I di :

— Pask mi ariv, mi sa mon kaz moin, la.

Anfin, i fé kom sa ; marmay get pa ; li kap… ap ! I manz enn. I di :

— Vir pa la tet déyer, i di, alé azot, in !

I di :

— Oui !

Tout marmay i sant mem an dsandan, la :


« Tou le mounn garamounn, é moi tou sel maramay

Tou le mounn garamounn, é moi tou sel maramay »


I sava, mé li la fini manz enn, in zanfan dan enn famiy de mounn, la. I ariv zot kaz. Tout zanfan i rantr. Mé nana in per de famiy la, i rod son zanfan ; la poin. Anfin, i pas partou ; i demand tout marmay té avek. I di :

— Marmay, i di, zot la monté la, mé, i di, ou ki lé in tel ?

I di :

— Bin, i di, bin… Nou lété avek.

I di :

— Bin, mé, i di, li la pa rantré !

— Bin, i di, daoir, lété apré… La ret dan le semin, la zoué, é pi sa la pa monté…

I get la…

Pandan se tan la, la loi lété pa séver kom koméla. I regard ; la poin. I regard ; la poin. Alor, i pas dé troi zour. Anfin, i fini kom sa, in.

Ali, le vyé gran per soidizan, Gran Dyab, ali vir li tourn, li vir li tourn. Semenn ansuit, la fini donn azot la dat pour monté. I sava enn foi par moi sa. L’er ke li la fin, i donn la dat li, l’er ke la anvi de manzé. Alor i di :

— Marmay, bin…

Anfin marmay i armet paré pour armonté ; la dat l’arivé. I armont. Kan l’er i ariv, li armet enn ot de koté, li. Mem to  ; parey mem la. Mé afors, afors, afors li a manzé, li la fini manzé kek zanfan de mounn, li la, enn, enn, enn, enn… Mé zot i vené touzour. Sak famiy i pran enn, i pran enn…

Mé in zour band marmay i koz, i di :

— Oté ! La di, tou sa i mont an o laba, la, i di, bin, la poin person i trap marmay laba ?

I di :

— Non ! Oté ! Gran mounn la, kontrer, gran per i donn anou manzé ; kan ni sava, i fé kui patat ; nadfoi i ti in koson ; anfin i donn anou manzé.

Bin, nana enn in pé pli gran, in, bin la di :

— Ou koné ? La di, mi mont ek zot, moin.

Band la i di :

— Bin, alon !

Mé li lavé in instin. Li la arpas in kouto. Pas ali in bon kouto ; Lontan i koné pa pti zafer la. I asété ali in kouto ; i arpas sa byin ; li la ferm sa, li la met dan son pos.

Anfin, gran mounn, le gran per soidizan, le Gran Dyab, li abityé fé sa, son travay manzé. Anfin i di :

— A ! La di, zordi zot amenn in gran pour moin.

— A ! I di, oui, li konpagn ; bin, i di, li in pé pli gran ; kan ni dsand, nou la per ; bin, li la veni ek nou.

Mé i di :

— Lé bon !

Le gran Dyab li , li mas pa, li ! Kom li la fé, kap ! Li anval. Le boug na le tan dres son afer an dedan.

Anfin li ariv ; fé kui manzé, lété patat, sé pa kosa i fé kui ; i manz ; fini manzé. Gran papa i di :

— Alé, marmay, i di, met sir le ran, i di, la fini arivé l’er pour dsand, la.

— A ! Bin, marmay i di oui.

Alor, li trap in ot lo, li. Le pli gran i di :

— Non, la di, amoin, i rest koté ou, gran per.

— Bin, i di, bin lé bon, mon garson !

Li kalkil li va gagn in bon vant ek sa !

Anfin, i dsand, i dsand, i sant :


« Tou le mounn garamounn, é mou tou sel maramay

Tou le mounn garamounn, é moi tou sel maramay »


I di :

— Vir pa la tet déyer, in !

I di :

— Oui, gran per !

Band marmay la i sava mem, i sant, i sant. Kap ! Li anval, li. Dé ki la anvalé, marmay ( ,) la poin le tan mor. La rouver ali, rouver ! Kom la rouver li, la, li la tonbé. A ! Lavé marmay, la trouvé tout lé zanfan. La fini, la fini mor ; sa ke lé mor, lé mor ; sa ke la fini veni le zo, la fini veni.

Aster, li arkri band la. La di :

— Alé pa ! Asper in instan.

Li la sorti li. La di :

— Asper in instan, i di, pask, i di, ala zot gran per la, la di, la koup ali zordi !

A ! Tout marmay la artourn déyer ; li arkoné sa ke la pi, sa ke lé le zo, sa ke la fini mor, li, dan son vant.

Anfin, tout la dsand, parti rakont zot famiy. La famiy tout la monté. I ariv isi, i voi le gro Gran Dyab a ter. 

— A ! La di, sé li té pour manz tout zanfan isi, alor ?

— Bin, i di, li mem.

Bin la, le mounn la komans rouver lé zyé. Lavé pi konfyans, vi voi. Si par egzanp in gran mounn i kri in marmay, gran mounn i di :

— É ! Ou sa la parti ? 

Alor, la famiy komans tap marmay aster. I di :

— Ou sa ou i sort ?

— A ! I di, nou la parti la kaz mésyé in tel.

I sa demandé :

— La té isi ?

— Oui !

Mé, malgré, i fou amoin in rinsé, pask lontan lavé Gran Dyab la té i manz de mounn.

Bin, in bo zour, mi bat in karé lao, moi, koté ou Gran Dyab i lé. Bin, la trouv tout le mouvman, mé Gran Dyab na pi ; lé fini. Lavé enn kalbas, in pyé kalbas mi di aou, enn zoli kalbas kom sa. Sa lé blé ! Mi di : 

— Mi sa gagn in bon kari.

Mon kamarad ! Moi la fé kui sa. Bin la poin de zafer lé amer kom sa. Ou i regard sa, ou i kroi enn bonn afer, mé personn la pa manzé.

Mé moi la di :

— Avan gout kalbas la, bin, mi koup, mi gout avan si lé bon ; ou si lé pa bon mi manz pa.

Alor, zistoir lé terminé.


Sainte-Suzanne


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
19. Zouer kart

Sété in boug, tou le mounn i apelé ali « zouer de kart » ; é lété son métyé, koi ! Partou ou ke li parté, son zé de kart dan sa pos, é li agasé in pé ninport ki. Kan mem li la trouvé in boug dan le semin, in marmay, ninport, li di :

— Aou, anon fer in parti de kart.

Mé i zoué pour larzan. Mem marmay dé foi i alé la boutik ek larzan, na sertin kom la déza zoué kart, li invit :

— Anon zoué !

Taler i perd la…

Mé li lavé in pti kaz, li ; kan lavé de kuizin, li fézé li mem ; li lavé in marmit, marmit pour fer kuir manzé pour sis set personn ; mé li prené sa pint de ri, li met o fé le matin ; li sa zoué kart ; le onz er li ariv ; si li gagn manz tout li manz ; le soir li arkomans armetr o fé sa pint de ri, é li manz. Si li fini pa le onz er, bin, li les sa pour le soir. Li na pli de tan devan li pour li zoué kart.

Mé in zour in boug i di rant zot :

— Akoz na poin enn i sa oir Bon Dyé, i di : « Bon Dyé », vyin sers zouer de kart la sir la ter », i di, ; lé anmerdan se boug la, i di, apré zoué kart partou dan la ri, apré ruinn lé kat sou de marmay kom gran mounn, i di ; vodré myé Bon Dyé i vyin tir ali, la.

Mé alor enn i di :

— Ma alé voir.

I ariv, i di avec Bon Dyé, i di :

— Moi la veni voir aou, i di ; nana in boug lé anmerdan sir la ter, la di, avek son zé de kart, la di, i mars d’in koté é de lot, la ; l’apré agas de mounn, défan mounn de travay. Marmay i sa la boutik, li agas marmay zoué avek kart ; li gagn larzan marmay.

Bon Dyé i di :

— I appel zouer de kart mem ?

La di :

— Ni di ali zouer de kart mem.

Bin, i di, bon li va venir, li va venir, li va alé voir si lé vré.

Bon Dyé i di avek Sint espri é Sin Pyer, la di :

— Anon voir se zouer de kart la, i di ; si lé vré, i di, fo débaras ali de la ter.

Zot y vyin, i ariv ek li a pré pré sink er ; i di ali:

— Vou mem zouer de kart la ?

I di :

— Oui, i di, akoz ?

I di :

— Non, i di, ni inform ek vou ; mé, i di, la lé tar, i di, ni gagn pa lospitalité ek vou, la ?

La di :

— Koman i gagn pa ? A di, selman la di, vi voi koman moi lé ptiman lozé, la di ; voila, moi nana in marmit la ; é, la di, moin nana zist in pint de ri. La di ; oua gagn la plas pour arpozé la, la di ; na dor kom ni konpran ; é pi na manz sakenn in bousé, na partazé.

— Bin, i di ali, lé bon.

Mé li pran sa pint de ri la, li lav, li met dan sa marmit ; zot i asiz, i koz, i di :

— Daoir, de ri la lé kui.

I sava, i regard, lé ankor kri. I arpran in mok de lo, li met dedan ; zot i koz ; taler li regard, lé ankor kri ; i di :

— Kosa de ri la, i kui pa, asoir, don ?

Mé o firamzir de ri i mont dan la marmit. Li sava, li ratrap dé mok, li pran, li met dedan. Marmit i met a moityé ; i sava regardé ; la di :

— Lé kui, mé la di ; nou la met gro kom sa de ri, la di, koman sa l’ariv kom sa ?

Anfin zot i répon pa ; zot i di pa li ryin ; mé zot i tir manzé, zot i manz, i ranpli le vant lé kat ; alor li lé kontan de li ; i di nimport koman li la veni a bou de fer in polites, in onéteté, pour fer gagn azot manzé sifizan ; é zot i tonb, i dor.

Gran matin, bin, i di :

— Bin, lé bon, i di, ni sava, i di konbyin i doi aou ?

La di i doi pa li ryin, la di :

— Kosa bousé de manzé la, la di ; pti plas pour dormir, nou la mal dormi ankor !

La di non, zot la byin dormi. Bin, i di, li osi lé abityé, i di li la byin dormi osi.

Le Bon Dyé i di ali :

— Si ou i réklam pa ryin, la di, demand anou in faver ?

I di :

— Faver, i di, kosa mi pé demand aou kom faver ?

I di :

— Demand sa k’ou i vé, la di, ma donn aou satisfaksyon.

I di avek Bon Dyé, i di :

— Kom faver, i di, moi demand aou, vi voi pti ban la, la di ; sak lé asiz dsi, i lev pi.

Bon Dyé i di :

— Bin lé bon !

Sint Espri i di :

— Bin, amoin demand amoin in faver osi !

La di :

— Aou, kosa mi pé demand aou ankor ?

Anfin, bin la di, demand sa k’ou i vé.

— Bin, ma dir aou, la di, in boug l’ariv la port la, si li trap la port, si moin la pa di ali las ! Li las pi.

— Mé, i di, lé bon !

Sin Pyer, bin i di :

— Amoin, kosa vi demand amoin kom faver ?

La di :

— Zot troi i vé donn amoin sakenn in faver, i di ; vi voi pyé de zoranz la, la di ; si in boug la mont la dsi, moin la di ali mont, si li la monté, la di, tan ke mi di pa li de dsandr, li dsan pa.

— Mé, i di, lé bon, dakor !

Lé troi i sava, é Bon Dyé i ariv laba ; i di avek la mor, i di :

— Alé ! Sa lé anmerdan vréman zouer de kart la ! I di, alé sers ali.

Anfin, la mor i vyin, i ariv, i kri. I di :

— Ki sa ou i lé ?

— Moin, la mor.

I di :

— Ou, la mor, i vyin rod amoin, i di, pourkoué ?

La di :

— Bon Dyé la di amoin vyin sers aou.

La di :

— Ou lé fou ! La di, ma alé ek Bon Dyé koméla ! La di, moi lé ankor zenn ! La di, mi ravaz pa de mounn, avek mon zé de kart ; moin lé apré byin amizé sir la ter ! Moi, alé avek Bon Dyé, pourkoué ?

— Bin, i di, Bon Dyé i di amoin vyin sers aou, la di ; mi koné pa, la di, débrouy aou ; kan va ariv laba, esplik aou.

La di :

— Mi sava pa !

La di :

— I fodra ou i sava, mi di aou ; l’anvoy sers aou !

— Bin, la di, voila pti ban la, asiz in instan, la di, ma prépar amoin ; é pui, nou va partir alor.

La parti asiz sir le pti ban.

— Bon, i di, ou lé asiz la ; é bin, i di, moi, mi par ; mi sa zoué kart.

— A ! Bon ! I di, ou i sava zoué kart ! I di, mi di aou kom sa, alon voir Bon Dyé. Ou sa zoué kart ?

A di :

— Oui, mi sa zoué kart, oui !

La mor i di :

— Mi di aou, alon !  

Li di a la mor :

— Mi sa va pa, mi di aou ; la di, mi sa zoué kart !

Li, sir le pti ban, l’apré débatr pour sapé, li pri la dsi.

— Zouer de kart, i di, Bon Dyé va repros amoin, la di, nou lé an retar la, i di, mi di aou alon !

La di :

— Mi di aou non, mi sava pa ! Sirtou ou la mor, ou i amenn amoin avek Bon Dyé ! I di, mi sava pa, i di, moi la anvi de zoué kart, moi.

Fors débatr, débatr, non… I di a zouer de kart, i di :

— Larg amoin, i di, Bon Dyé va repros amoin, kan ma ariv laba, la di ; larg amoin, la di, mi amenra pa ou.

Zouer de kart i di :

— In, in ! Ou va menn amoin ou !

La di :

— Non ! Mi promé aou mi amenn pa ou, la di ; la fini tar osi, la di ; mi ariv lao, ma dir o Bon Dyé kosa l’ariv amoin isi, avek ou, la di ; larg amoin !

Zouer de kart a di :

— Oui i amenn pa moin ?

La di :

— Non !

Bin, i di :

— Fil aou, lev aou, fil aou !

La mor i pran le semin, i sava, i ariv ek le Bon Dyé. Bon Dyé i di :

— Ki lé zouer de kart ?

I di :

— Bon Dyé, si vi koné kosa l’ariv amoin ek zouer de kart ! La di amoin asiz sir le pti ban la, pour li prépar ali, la di ; moin pri sir le pti ban ; moin lé oblizé fer ali gro promes pour gagn sapé !

Bon Dyé i di :

— Moin l’anvoy aou asiz sir le pti ban, moin ? É, mi di aou alé sers zouer de kart ; alé sers zouer de kart ! La di, asiz sir le pti ban, pourkoué ?

— Bin, la di, Bon Dyé, la di, i di amoin asiz la, la di, mi koné pa ! La di, apré sa, moin lé pri la dsi, mi gagn pi sortir, la di ; moi lé oblizé prometr ali mi amenn pa li, pour li larg amoin.

— Bin, i di, mi di aou, alé sers zouer de kart ; mi koné pa ryin ; komand aou ; alé obéir.

Li ardsand, li ariv, i di, i kri ; zouer de kart, i di :

— Koué ? Ou l’ariv ankor, la mor ?

La di :

— Oui, Bon Dyé a di amoin vyin sers aou, i di ; la poin kondisyon la.

La di :

— Poin kondisyon koué ?

— Mé i fo ni sava !

La di :

— Mi sava pa moi !

La di :

— Koman ou i sava pa ! La di, i fo vi sava la ! Poin kondisyon dir i sava pa ; la di amoin vyin sers aou, la di ; yer ou atrap amoin sir le pti ban, la di ; moin a di sa Bon Dyé ; Bon Dyé angel amoin ankor…

— Bin, i di, ryin, i di, asiz in instan.

La di:

— Kosa ? Sir le pti ban la ?

— Bin, i di ali, debout aou in instan la, é pi atand amoin, i di.

Li debout, li atrap la port, li tyin. Apré sa, zouer de kart i di ali :

— Bin, i di, tyin bon la port la ou, i di, mi sa zoué kart, moi !

La di :

— Kosa ou i sa zoué kart ? La di, la ou la poin kondisyon la, i fo partir !

Zouer de kart i di :

— Mé i sava pa moin ! La di, ou rest la mem.

Alé ! Le boug anmerdé a la port la ; apré sey débat pour sapé ! Pi de kondisyon !

— Zouer de kart, las amoin, mi di aou ! Bon Dyé, la, dézyem voiyaz, li anvoy amoin kri aou, zoind aou.

Zouer de kart i di :

— La, i di, i las pi la, i di ; si ou i amenn amoin, mi las pi !

Anfin de kont i di :

— Zouer de kart, la di, larg amoin, i di, ma alé dir Bon Dyé kosa l’ariv amoin, é pui, é pui ma partir ; mi amenn pa ou.

Zouer de kart i di :

— Si mi las aou, la di, au amenn amoin.

La di :

— Non ! Mi promé aou mi amenn pa ou, la di ; larg amoin !

Zouer de kart i di :

— Si vi amenn pa moin, mi larg aou ; mé fil aou ! Fil ! Larg la port la !

Li las la port ; boug i pran semin, i sava la mor. I ariv lao ; Bon Dyé i di :

— Ki lé, la mor?

— Bon Dyé, ma rakont aou kosa l’ariv amoin, la di.

I di :

— Alon paryé ou la retourn asiz sir le pti ban !

I di :

— Non ! La di, la port moi la teni, la di ; moin la teni, moin lété pri avek la port.

Bon Dyé i di :

— Moi la envoy aou tenir la port, moin ? I di, moin la anvoy aou sers zouer de kart, i di ; alé sers zouer de kart ; na poin de kondisyon ; moin la bezoin de li moi, isi, bezoin tir ali sir la ter !

Li di :

— Bon Dyé, i di, li atrap amoin avek la port la, la di ; moi la sey débat pour sapé, la pa ganyé ; oblizé prometr ali mi amenn pa li, pour moin gagn sapé.

Bon Dyé i di :

— Alé ! Fil aou ; alé zoindr zouer de kart, i di ; dernyé voiyaz, in ! Tansyon aou amoin !

Anfin… I ardsand, i ariv, li kri. Zouer de kart i di :

— Koué ? La mor l’arivé ankor la ? kosa i vé ?

I di :

— Bon Dyé… I di amoin vyin sers aou ! I fo ni sava, la !

La di :

— Non !

Li di :

— Koman, nou na poin non, la, i di ; la, i sava, la !

— Bin, la di, asiz sir le pti ban la !

I di :

— Koué ! Vot pti ban la !

— Bin, i di, debout aou, in instan, la port la, apui apré…

A di :

— Kosa sa ? La di, la mi bouz pi la pas la, la di ; alon nou ; la di, i fo ni sava, la !

Mé i debout déor ; pyé de zoranz la été mir. Zouer de kart i di ali :

— Si fo partir vréman, bin, i di, koué na fer ? Bin, i di, regard zoranz la, lé mir la dsi ; i di, le tan ma prépar amoin, i di, alé kasé, i di, ou va kas kat, pran dé pour ou, aport dé pour Bon Dyé. 

Alor i mont sir le pyé de zoranz ; arivé an ler, zouer de kart i di ali :

— Mi sa zoué kart, moin in !

I di :

— Non ! I di, mi dsand pour nou partir.

La di :

— Ou i dsand pi, ou la !

I di :

— Koué ? La, i dsand pi !

Zouer de kart i di :

— Non ! I dsand pi la !

I di :

— Koman, i dsand pi !

— Bin, i di, dsand pi ! La di, esper amoin, la di, ma alé zoué kart la, la di, kan ma dir aou, moi voir kel er fodra partir, mi larg sa.

I di :

— Mi di aou ; larg amoin, zouer de kart, la di ; la, vi atrap amoin sir le pti ban, vi atrap amoin sir la port, la ou i trap amoin sir pyé de zoranz la ! Bin, i di, kouk sé vou ? I di ; Bon Dyé la di amoin kom sa, ou lé anmerdan sir la ter ; i di vyin sers aou.

La di :

— Mi anmerd pa personn sir la ter ; mi anmerd pa Bon Dyé, mi anmerd pa… ryin ke sa ki zoué ek moin, la di.

— Mé, larg amoin, mi di aou, mi sava !

Zouer de kart i di :

— Non ! Ou i amenn amoin, mi larg pa !

Anfin de tou, li oblizé arfer promes ek zouer de kart : larg ali, é pui li va partir dir Bon Dyé koman li lé pri. Zouer de kart i di ali :

— Ou va amenn amoin, i di, si mi larg aou, ou amenn amoin, ou ; mi larg pa !

I arflat zouer de kart li amenra pa. Zouer de kart, bin, i di :

— Dsand aou é fil aou !

I sort dsi le pyé de zoranz, li dsand. Zouer de kart i di ali :

— Bin, port zoranz la, donn dé Bon Dyé, pi pran dé pour ou.

I ariv laba ek dé zoranz pour le Bon Dyé la. Bon Dyé i di ali :

— Ki lé zouer de kart ?

La di :

— Bon Dyé, la di, la trap amoin sir pyé de zoranz la, i di, li la pi vouli larg amoin, la di ; o kontrer, la di, la anvoy dé zoranz, la di amoin donn aou sa.

I di :

— Moi pa bezoin zoranz, i di, moin la di aou alé sers ali laba ; moin la bezoin zouer de kart isi !

La di :

— Bon Dyé, bin, li la trap amoin sir pyé de zoranz la, la di amoin kas kat, a di amoin port dé pour vou.

Bon Dyé i di :

— Moin pa bezoin de zoranz ! Moin la pa anvoy aou kas zoranz, moin ! Moin la di alé mont sir le pyé de zoranz, moin !

I di :

— Mi doi alé sers zouer de kart, é pi, fini ek sa !

Oblizé véyé, li ardsand.

É i di :

— Ou i sava sers ali; tansyon ou i ariv  isi, ou i amenn pa li, in !

Bin, i di li va partir alor. Li ariv, li kri. Zouer de kart i di :

— Koué ? La mor lé arivé ankor, la ? I di ; ou lé arivé pourkoué ?

La di :

— Zordi la, i fo ou i sava la ; la di, Bon Dyé la di amoin  vyin sers aou ; é pui na pi konsisyon la ; la, la pi pti ban, la pi la port, la pi pyé de zoranz la ; i fo ni sava.

Anfin, li di a la mor, li di :

— Si fo ni sava, i di, atan, ma trap mon zé de kart.

Li sava, li trap son zé de kart, i met dan son pos ; i pran in goni, i met sir son épol kom sa, pi li sava ; i suiv la mor déyer.

Kan ke li voi Gran Dyab an distans, i di, zouer de kart i di :

— Esper amoin dé minit la, i di, mi sa fou in kou de kart ek Gran Dyab.

La mor i di :

— Mi sra an retar !

La di :

— In instan, mi fé enn pari selman.

Mé li ariv ek Gran Dyab, i di :

— Gran Dyab, i di, anon fer in kondisyon.

Gran Dyab i di ali:

— Kosa ?

La di:

— Ni fou in kou de kart; si ou la ganyé, ou i manz amoin ; la di, la, la mor l’arivé ; enn foi ke la mor la, ou mor dan la gel Gran dyab, ryin ! La di, ou i manz amoin si ou la ganyé ; é si moi la ganyé, vi donn amoin douz pti dyab.

Gran Dyab i di :

— Dakor ! I di, ou sa ke zouer de kart kapab zoué kart ek moin ?

I fou in kou de kart ; i trouv manyer li gagn Gran Dyab ! Gran Dyab i sava, i atrap douz pti dyab, i donn ali ; li pran, met dan son goni, met sir son do ; i di :

— La mor, ou la vi, nou la pa amizé, i di, alon !

I ariv o baro de Sin Pyer.

— In ! I di, Sin Pyer, la di, moin la gagn amenn ali.

Sin Pyer i di :

— Ou amenn in zouer de kart ?

A di :

— Oui ! Voila li, la !

— Bin, i di, fé rantré.

Mé ariv pour rantré.

La di :

— Kosa nana dsi vot do, la ?

La di :

— Sa, i sort ganyé, kan li la veni la !

I di :

— La gagn koué ?

La di :

— Li a zoué ek Gran Dyab ; li a gagn douz pti dyab.

Sin Pyer i di :

— Isi, i rantr pa de dyab, isi !

— Bin, i di, Sin Pyer, i di, moi la ganyé, i di, koi mi fé avek ? La di, donn amoin in plas pour moin metr, kekseres dan in koin kom sa.

I di :

— Non ! I rantr pa de dyab isi ; i di, bin, i di, les out pti dyab laba !

I di :

— Non ! ma metr kom sa a la port, kom sa.

É li met son goni de pti dyab a ter ; li asiz dsi ; é li regard byin Sin Pyer kom sa ; é la di :

— La pa ou mem, na poin lontan de sa, la dsand demand lospitalité ek moin ? I di, zot té a troi.

Sin Pyer i di :

— Oui, i di, moi lété ansanb.

— Bin, i di, zot troi, sé troi fis de gars, la di ; zot i ariv ma kaz ; mi resoi azot ; mi fé kuir de ri ; mi donn azot ; mi donn la plas pour dormir. La, mintenan, mi ariv, la mintenan, moin i rantr pa, pask moin nana pti dyab ! Bin zot sé dé fis de gars alor !

Li pran son pé de dyab, li an rout, pisk i vé pa ke li rantr ek sé dyab.


Dos-d’Ane


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
18. Lo troi frèr

Le mari i par a la pes, i voi in zoli poison rouz. Li sava pour kolé ; le poison i di :

— Non ! Kol pa moi, i di, sé moi la renn dé poison.

Alor, i armont, i di a sa fam, i di :

— Ze ne pé pa kolé, i di, zé bité sir in poison rouz ; lété el la renn dé poison.

I di :

— Non, sé sa ke mi vé, é vi va kolé.

Alor, li artourn sir sé pa, la ; li par tout an pléran, tout an dépitan. I ariv, i di :

— I fo ke mi kol aou ; ma fam i dézir aou, el ; sa mem kel i dézir.

— É bin, i di, kol si vi vé, mé di simpleman, di ael, kan vi ariv laba, el manz le moityé de poison, vid lo, aroz son zardin, donn lé sevo lé zékal, donn la syenn lé zaret, é met in pti pé osi dans le parter.

Alor la, le mésyé la fé parey. Kan l’arivé, la di ael ; el a fé. El a fé son kari, el a manzé son poison, el a mi de lo sir son parter ; la met lé zékal, ek le seval, la doné lé zaret o syin ; é apré el a ganyé troi garson. Sa syenn la ganyé troi syin, é son seval troi sevo.

Alor sa la grandi kom sa. Nana enn i di :

— Bin, zordi, nou lé gran, i fo nou sépar.

Mé lé troi lété parey parey ; lavé poin a démantir enn é lot. Lé syin parey, lé sevo parey, tout parey.

Alor, bin, i di :

— Zordi, frer, i fo nou sépar, i di ; voila enn fler ; kan ta voir set fler va flétrir, di moi lé an danzé.

Alor li sava, i sava loin dan in péi étranzé ; li ariv, li trouv amouré d’enn fiy, li mari. Mé le soir, anler la véranda la, i voi in ptit limyer, loin mem dan lé boi. I di :

— Ma fam, koi sa vé dir set ptit limyer loin la, in ?

I di :

— Mon mari, i di, tou se ki par laba, sa ne revyin pi.

I di : 

— Ma les aou dormir, ma partir, ma voir si mi revyin pi.

Li par, li ariv laba. Enn gros fé ki sor, i di :

— Arkil an aryer, mon zanfan, i fé froi !

Sé syin, sé seval, tout y vyin an ros. Alor laba, le frer i regard sa fler lé flétri ; i di :

— Mon Dyé, mon frer é dan le maler !

Li arpran son seval, son syin, li parti. Li ariv a la mem plas.

La fam i di :

— Mon mari ou sa vi sort, don ?

— A ! I di, sé la mon frer la pasé alor.

Apré, zot i koz, zot i koz ; le soir li arvoi le ptit lymier. I di :

— Ma fam kosa sa i vé dir set ptit limyer loin ?

— Mon mari, sé pour la dezyem foi, ze te di, sa sé in ptit limyer loin ; si ti par laba, tou se ki par laba ne revyin pi.

I di :

— Mon frer laba mem la pasé ; ma alé voir ali.

I les dormir, li parti ; li ariv laba. Grand bébet la, i di :

— Arkil an aryer, mon zanfan, i fé froi.

I arvyin parey, tout an pyer, é an ros.

Alor lot, laba, le frer i revoi sa fler i flétri ; i di:

— Mon Dyé, Mon Dyé ! Mon dé frer lé an danzé.

Li arpar, ek touzour sé zanimo ; li ariv laba ; li artourn la mem plas ke la fam lété.

La fam i di :

— Mon mari, i di, ou vi sort tou se tan la, i di, olyé de resté a la mézon, i di, tou le tan ou lé parti.

I di non, li la amizé, i di, li lé sorti in instan, li la amizé, fé pa de ka de li. Mé li di la, mé son frer mem la pasé la, sé dé frer finn pas la. Le soir li revoi la ptit lymier ; li di :

— Ma fam, i di, koi sa vé dir ? Mi voi in ptit lymier si loin.

I di :

— Mon mari, pour la troizyem foi, ze te di, tou se ki par laba ne revyin pi.

La di :

— Mon frer la pas laba mem.

Li les la fam dormir, li parti. Li ariv laba ; li regard kom sa ; la vyey, la grand fé i sort laba, i di :

— Arkil an aryer, mon zanfan, i fé froi !

I di :

— Koi i fé froi ! mon frer la pas la mem ; donn mé frer.

Li kou dépé ; le seval dsi a kou de pat, le syin i désir.

I di :

— Pardon, i di, larg amoin.

Li di :

— Mi larg pa, i di ; pour larg aou, i fo fer révéyé tou se ke nana la.

Alor, afors antrin de donn ael, té finn koupé sa tet, finn koup tout. El a veni a bou fer révéyé tout.

Alor, la fé révéyé, i di, koz pa, kantité de mounn.

Lavé le roi, tou sa, le prins ; tou sa lété parti la. La aster, kan ke i di la fini tyé tout, l’énorm le mounn té fini révéyé, sé in vilaz. Li di :

— Mi artourn aster.

Mé kan i ariv lé troi parey devan el, i koné pa lekel sé son mari, el i di :

— Mon Dyé ! Koman fer pour konetr kel sé mon mari, la ?


El a pri enn épinn, el a fisé. Enn i di :

— A ! Ma bel ser, vou fet di mal !

Lot i répon :

— A ! Ma bel ser, vou fet di mal !

É le dernyé atrapé, i di :

— A ! Ma fam, vou fet di mal !

Bin, sé la ke la arkoni kel lété son mari. É zot la veni ris, milyoner, pask zot la fé relevé in péi.


Etang-Salé





- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
17. .... ek troi syin

Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !

Mésyé la foi la manz son foi ek in grin de sel.


In bo zour lavé un vyé boug, pas vyé koman, mé in boug asé azé. Mé selman son métyé, ryin ke la sas tang. Li sa la sas la, li trap pa plis, li. Li lavé troi syin ; enn tang pour li, enn tang pour sak syin. Li gagn kat tang, li trap pa plis ke sa, li ; zist kat la mem i trap. Tou lé zour kom sa. Li lé in boug tou sel, li.

É bin ! Son kaz kosa li lavé ? In pti boukan  ; pran dé fey lantanyé, met de boi kom sa ; i met son dé fey lantanyé la ; li abit la, li. Kan li ariv ek son kat tang, li fé griyé ; li manz enn, li donn son syin sakin enn ; li pas kom sa. É bin, tou le tan kom sa, tou le tan kom sa, tou le tan kom sa.

In bo zour, li ariv, li sort la sas. A ! A ! Landroi li té abité…dan son kaz lantanyé la, in, li voi in mézon monté, bati ; in madam i asiz dedan. A ! A ! I fé kom sa ; i arkil ; a ! Li get byin, i fé kom sa, i di :

— In ! In! I di, moin la mank semin, li di, lé pa mon kaz la !

La fam la sorti, i fé kom sa, la vi ali, i di :

— Vyin, mésyé, vyin aou, la di ; akoz ou kour ? Ou la per amoin ?

— A ! I di, non madam, moi la pa per aou.

— Vyin, i di, non madam, moi la pa per aou.

— Vyin, i di, ala mem out mézon, la di ; vyin aou ; la mem la, ou i aret la ou, la di, pa bezoin ou kour !

Aster, li avansé, li, kaskasé, boug kaskasé, désiré ek son bertel. É se zour la, la trap sink tang, li ; li fini étoné, li di :

— Békali ! I di, la moin la veni a bou trapé in kou sink tang ! Depui mi sas, la di, A ! A ! Kosa i ariv don !

É bin, l’arivé ; la fam fé rantr ali la kaz méblé. É la fam lété mazi, in fam mazi ; li ariv la ek son pti boit, li la koz ek son pti boit la, vi voi, — i di sa tabatyer—, li la koz ek son pti tabatyer ; la kaz lété tout aranzé ; tout linz pour boug, tout, tout lé paré. Anfin i di ali :

— Rantr !

Li la rantré ; la fam i di ali :

— Bin, asiz !

Tel la asiz, boug lé krouté ; la pat i lav pa ditou ; sir la pat i pous la gal, zékal parey la pat kok. Anfin, li rantr, li voi in bel kaz lé byin aranzé.

— Bin, i di, rantr ! I di, la mem out kaz ! I di, ou koné pa ?

— Non, madam, i di, eskiz amoin, mi koné pa, moin.

— Bin, i di, asiz !

La fam trap son bertel tang— falé el té i trap son bertel—, met laba : aster, i di ali :

— Bin, nétoiy tang la, na fer in kari.

— Oui.

Selman nétoiy son tang tout, li la ont, li la ont ; li la per osi ; li di :

— Mé koman sa l’ariv la ? Mi koné pa koman la fé !

Anfin la fam i trap in linz, donn ali, amenn ali par déyer ; i begn ali, nétoiy, tir in pé la gal dsi li ; la pa gagn tir tout ; la gal lé épé ! Boug la i lav pa la pat ditou ; ou ran aou kont si lé épé ! Dizon la sof in bak de lo pour nétoiy ali.

Anfin, le pov boug la veni a bou pran in pé faver. Anfin fé kui zot tang, in ! Fé kui ; la fam la pa zeté ; fé kui zot tang, la koup an dé. Lavé dot kari tout ; mouvman lé bon.

Mé gran matin, li lev la ; li dor la, li la per. Li di somanké la kaz de mounn ; le soir la pa dor ditou, li. Mé la fam i voi ali ; la fam i koné li la per ; la fam i di ali :

— Bin, i di, dor ! I di, kosa ou kom in mounn ou la per ?

— Non, i di, moin la pa per, i di, selman, i di, vi voi moin lé pa abityé, moi, gagn somey.

Alor, kel li gagn pa somey ? Li la per sa la kaz de mounn. Mé li lé dan son kaz mem ; selman li koné pa le pti mazi la fam ; fam lé bon, lé pa mové band fam ; mé selman, atansyon, lé in pé rapid osi, in ! La li di ek son manyer la, li sa perdr sa li la, dan in instan.

Anfin, i tourn i vir. É la fam lavé in garson. Son garson kosa li lété ? In mous sarbon ! — Ou la fini vi gro mous sarbon noir, in ? Sa lété garson la fam ; sa li kasyet dan in koin, sa ; i trouv pa sa !

É bin ; mé la mézon le roi lété a koté, kom an vil, in ! Le boug li arété in pti pé isi an o ; mé de mounn la trouvé se mézon la, — se kaz la i fo dir.


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dans out pos, la tay dan mon sak !


Anfin, li asiz, li tourn i vir ; li vé alé la sas. La fam i vé pa ! Alé la sas kosa ? Nana a manzé, la fam lété in mazi ! —Koméla, band la i di « pyé de ri », mé lontan i di « la fam mazi ». Li fé son mazisyin ; manzé la pa besoin asté. Li, enn foi ke li atrap son pti tabatyer, onz er l’arivé :

— Par la verti, i di, de mon tabatyer, mi vé la tab lé drésé a manzé, a boir, tout.

I ariv.

Depui lontan, lavé se mouvman la, vi voi. Selman, zordi, firamzir sa i propaz. Lontan, si enn fam i koné enn afer kom sa, ou byin in boug, bin, moin la vi moi. In boug i ariv la, ou nimport kel maladi ou nana, in boubou dokter i géri pa ; mé navé de boug i géri ! A ! Oui. Géri le boubou ! Ou i pé avoir in boubou, sé pa, dan tan zadis zamé géri ; mé moin la vi boug té i fé ; géri boubou. Mé mon papa moi mem ! Pask lavé bokou de boug, lavé maladi i géri pa, zamé ; mé mon papa i ariv ; i prépar aou out tizann—mi déranz pa son am ou sa li lé— i prépar son zerbaz, i fé bouyi, donn aou ; pui sa ou lé byin ; fini ! Sa lé pa in mazi sa ! Zerbaz, mouvman zerbaz, vi voi.


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Anfin, le roi la veni a bou artrouvé la kaz se boug la. La di sa in vyé saser de tang. I invit ali. In zour i donn in bal, i fé in festin.

É bin, i ariv, i ariv pour manzé. La fam i di ali :

— Ou i sava, la ? La di, tansyon ou sava di koman moi l’ariv isi, in ! Mi prévyin aou, la di, tansyon, in !

— A ! I di, koman ma dir sa !

— A ! I di, lé in pé séryé ; in sékré ! Si ou va dévoilé, tan pi pour ou !

Anfin, el i koz ek son mous sarbon la, li. Prépar ali, met ali an pénar. La fam i vyin pa, i anvoy ali tou sel espré pour voir le boug si i koz pa, la poin la lang. Nana la lang, selman i fo pa dévoilé.

I di aou sa touzour ; in mounn la, i fo pa ou rakont, in ! Na dé soz i fo rakonté, mé la pa tout !

Anfin, i atel son…—i apel milor— i atel son milor ; li koné pa, li, kosa i lé seval ; li voi i ariv, mé sé in gro kalbas ek dé gro mal ra. La fam ek son pti tabatyer, in, par la verti de son pti tabatyer, i vé ke dé ra i vyin dé zoli seval atelé. Mon noir ! Dé bel seval alor ! Kan sa boug la i rantr an dedan, la, kan sa i dsand la, sa i klak ! Békali ! Ip ! Ip ! Ip ! Ip ! Pti kou de sabouk.

Ariv laba. Le roi i fé rantr ali. Son seval lé osi zoli ke sa de le roi alor, mi di aou.

Le roi i di :

— Koman in boug i pé avoir in seval kom sa ? Ou sa li la gagn sa, in !

La, i fé rantr ali. Donn ali la min, trap son seval, i met laba.

É bin ! Mé mous sarbon la, la fini kol dan son pos. Li voi pa li, li koné pa li. Sa la veni dousman, la kol, la rantr dan son pos palto.

Anfin i donn ali a boir — sa boison la, sé in sal zafer sa, in ! Sa i fé koz in boug ! Sa lé bon, mé li détrui aou ! —

Premyé kou, la pa ankor donn ali sa la. Demand ali :

— Bin, i di, A ! Koman, ou té in saser de tang, i di, mé koman ou la fé pour gagn tou sé zafer la, don ?

— Bin, la di, moin la travay, la di, moin la vand mon tang.

— Alor, la di, ou la vand tang ; ou la asté tou sé zafer, la ? La di, magazin ; la pa tou le mounn i gagn asté sa, i di ! Mé koman ou la fé ?

I di pa li. La komans soul ali la bous— soul ali la gel, mi apel sa— ; donn ali, pik ali, pik ali, pik ali ! I manz, i boi, i tourn i vir ; mé le roi, sak instan, fouy ali, fouy ali, fouy ali mem !

É bin ! Na in dégré, boug la, la veni vantar, li la konpri !

— A ! La di, ma dir aou, la di ; selman, la di, di pa si moi la di aou !

Di aou, la di, donn maladi, la di, tout sés kon apel mazi, sé di menzonz. Mé nadfoi, le boug i fé vand ali li mem, in !

— É bin, la di, si pa si moi la di aou !

— A ! Le roi i di, koman ma dir sa !

Mous sarbon, dan son pos, i fé : « Vyou ou ou ou ou ou … »

— A ! A ! I di, kosa i ronfl kom sa, le roi i di, kosa i ronfl kom sa, la ?

— A ! La di, ryin !

Anfin, i di ek le roi, i di :

— I koné kosa i fé ? La di ; in zour moin la sort la sas, —mous sarbon i fors dan son pos : « Vyou ou ou ou ou ou » — la di, moin la sort la sas ; kan moin l’arivé, la di, moin la vi in bonn fam ; la di, la, mon kaz lantanyé, lavé pi, mon boukan la ; la di lavé in mézon ; la di moin lété per pour rantré ; la di, la fam la brat amoin.

— A ! Le roi i di, alé aou, don ! la di. Bin, akoz ou la pa amenn out madam isi.

— Non, la di, mi pé pa !

— Akoz ?

— A ! La di, mon madam la, sé in zoli madam ; li lé zoli ! Mi pé pa dir aou ki sa la amenn sa, la ; sé pa, moi ; mi konpran pa osi !

A ! Le roi i vé konetr, li !

Mous sarbon la sort dan son pos, la sant in kou :


— A ! —li a fé kom sa—, i di, non ! Moin la pa di, moin la pa di, moin la pa di !

— Oui, la di, ti la di, ti la di, ti la di !

Dégaz vitman, atel son milor pour li ras la lign. Mous sarbon la, i bour an montan mem !

O la é, maman ! Papa la di anou zanfan lantanyé.

— A ! La di, non ! Moin la pa di, moin la pa di, moin la pa di !

— Oui, mous la i di, oui, ti la di, ti la di, ti la di !

A ! Bin, boug la i fé ras son seval an montan pour alé devan ; mé ou sa sa ? Mous la ariv avan li ! Kan l’ariv laba, i di :

— Oui, i di, maman la di, papa la fini di !

— La di ?

— Oui ! La di li l’arivé, li lavé son kaz lantanyé ; la di kan li l’arivé, li la trouv aou ; la di la mézon été fini bati, tout zafer été fini aranzé.

La, li la rantré, li la manzé. Alor, la fam i di ali :

— Bon ! La di, ou nana in movez lang ! Ou, in om, soidizan ! Moin la di aou di pa ; ou la di. Bin, dézapartir la, ou aret dan in kaz lantanyé ! Par la verti de mon pti tabatyer. Moin lé parti, i fo son boukan lantanyé i artonb an plas.

Alé ! Le boug, anmansé ! Son boukan lantanyé l’artourn tel ki lé, ek son troi syin. Pli de fam, pli de mézon, pli de mous sarbon !


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Alor la, vi voi, ziska zordi, vi voi nana de boug, li lé sir la rout, li lé délingé, li lé tout déplimé ; li lé la, li trouv pa in poz, li trouv pa in pozisyon pour li vivr, par son movez lang, vi voi. Li la pa moiyin avoir enn afer : « A ! Tel soz kom sa, kom sa ! » Li lé vantar. Alor, si li la koz ek in mounn, enn personn, in, par egzanp enn fam ou byin enn fiy, i fo li sa rakont son kamarad :

— Oté ! Té la pa veni a bou koz ek sa, la ! Mé moi, la ! Amoin gabyé ! Moin in om, moin ! Dan dé troi zour d’isi na trouvé !

Li gagn pa ditou, li em rakonté. Taler i koz pi ek li. La li get kom sa, li debout, li get, li ; té parey in zouer de kart sir le bor de la rout. Mé si ou koz pa, ou amenn out zafer dousman, bin, ou i roul touzour, vi voi. Personn i koné pa ; mé si ou sa rakonté :

— Moin la koz ek sa, moin la koz par isi, moin la koz par laba… orevoir pour ou ! Pask ou na movez lang ! Ou dévé pa dir.

Voila zistoir lé fini.


Sainte-Suzanne


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
16. Lom ek lo lyon i sava la sas

Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Alor, in zour, lavé in boug, li avé in kamarad ali ; mé kosa ke lété son kamarad ? In lyon. Lé dé i fé parti la sas avek, tou le tan. Lé dé i démanti pa enn é lot ; dé bon kamarad kom sa, in ! Le lyon i aret la foré, li ; le boug i aret isi an vil. É bin ! Mé selman, pandan in moi, zot i mars, zot i trap par yin ; é sa mem zot profésyon.

Dan le pyez zot nana — kel pyez ! — i fouy le trou asé profon, asé larz. Alor, sa ki ariv, in, par egzanp, in bef maron, i tonb dan le fon, mem in mounn ; si ou l’arivé, ou la tonbé, ou mont pi !

Mé pandan in moi, i mars, i trap pa ryin. Le soir, le boug i ariv, la fam li met a dispité. I di :

— Alor la, kosa ni manz ? Ou sava la sas, ou ? Ou la poin in bordel par la ou sa ou sava, ou ?

Le boug la i di :

— Non ! I di, la sas i mars pa ; i di, la liver la, in, lé rar trouv in zibyé.

— A ! Mi di aou la, la di, in zour, amoin i pran in kou out fizi, mi sava sas in kou.

Aster, i di son fam, i di :

— Non, i di, fé pa sa !

Selman, li rakont pa li, ek ki sa li mars ; i di :

— Fé pa sa ! I di, pask si ou la parti la, i di, ma gagn maler pour ou, moin, in !

— A ! I di, kel maler ? La di, ou tou sel lé kapab alé la sas ! Ki sa i va manz de mounn ?

— Non, la di, na poin personn i manz de mounn ; ou i va perdr le semin.

— Kosa ma perdr ? Ma marsé, ma venir a bou trapé.

Le boug i di ali :

— Fé pa sa !


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Mé son espri la, li vé alé vréman, li. Le boug i sava landmin ; la poin mem. In moman doné, lyon la i di ali :

— Oté ! La di, ni pour perdr le tan, la, in ! La, i di, in moi é dmi ni gagn pa ryin ; na krévé !

— Bin, la di, kosa ou a fé ? Malsans !

Anfin, alor, li la pa di le boug, li, si na son madam, vi voi. Di aou, enn ot foi lé fam lé fité, mé dot foi tro kiryé osi, la ; lé pa bon sa ! É le boug, li, i pé pa dir son madam, li ; Si li di i sa sas la foré ek lyon… I di pa sa, li !

É bin, in bo zour, le boug l’arivé ; lété fatigé ; trap son kapot, i met a ter.

— La pa ganyé ryin ankor la ?

Trap son fizi, i pandiy. La fam i di :

— Aou ! A ! In de sé zour, kan ou va lévé, ou va pa trouv amoin, la ; dizon moin la fini parti la sas, moin.

Le mari i di ali :

— Fé pa sa !

Mé li fera pa mem ! Lespri la fini rantré dan la tet, la ! li vey son mari i dor ; A ! Trapé kapot, met sir li, trapé le fizi, anmansé, an rout.

Mon kamarad ! La pa la syas ! Le pov fam monté, ariv laba ; la bit dan le trou ; vap ! O fon ! La lé zoli, la !


Kriké !

Kraké mésyé !

Lé byin, sa zistoir la ! 

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Pov fam, dan le trou ! A !

Le mari, d’abitid, li mont avan, li, gran matin. Li na le tan laba, pas dan lé trou pour vizité. Mé zordi, le mari la gagn tatann ; la lev an retar. Sé mésyé le lyon i travers avan. La li lev, li regard son fizi, la poin ; son kapot, la poin ; i di :

— Mon Dyé, sényer ! I di, mon fam lé fouti ! Si li la bit laba, orevoir !

A ! A ! Mésyé le lyon i ariv ; fé kom sa :

— A ! La di, zordi, la gagn in bon vyand ! Na lontan mi mars pour ganyé la vyand. Bouré an dsandan, li vyin ar zoindr son kamarad. Li voi le boug i mont ésouflé.


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Le zistoir lé zoli, in ! La fam, li lé kiryé ; li vé savoir tout sa ke le boug i fé ; bin, i gagn pa di ali tout. Ou pé dir, li. Mé nana in pasaz, gran mounn lontan la di, in ! Na in pasaz i fo pa rakont ali, pask la fam lé touzour pli fork’in om, li. Mé selman le Bon Dyé donn ali lidé, la, la fam lé touzour pli for. Sa oui, in ! Lé pli for. I anlev aou, san ou, la vi ; ou konétra pa kel er li ti aou ; nora poin personn pour konetr. Mé, anfin, le Bon Dyé la pa doné set idé la ; li pé pa fé.

Anfin, lyon i ariv, i di :

— Oté ! La di, la, nou la gagn manzé, la !

— Alé aou ! La di — son ker i sot : Touk ! Touk ! Touk !

— A koz out figir lé blem kom sa ?

— Non, la di, ryin !

— Bin, i di, lé bon !

Dé ki ariv laba, li voi son fam dan le fon. I di :

— Mon Dyé ! Sényer !

La pa moiyin pour dir lot son madam ! I di aou sa ki tonb dan le fon, fo zot i partaz ; la poin d’afer ! I fo koup an dé ; moityé pour moityé ! Alor li get son madam, la ; aster son madam lé pa kapab kozé. A ! Li tourn, li vir, le boug ; li atrap la kord ; tres mao pour fer la kord ; mé selman li tard ; mé le lyon la fin laba ! I di :

— Oté ! I di, dégaz don ! Moin la fin moin ! Konbyin de tan nou la pa ankor manzé ? La di, a koz la ou i tard ? Dégaz aou !

— Oui, la di, asper in instan !

Li tourn, i vir.

Mé mésyé le lyev, li, ek son manyer li sot, sot, son pti malin boug la, li ariv in kou.

— A ! La di, adyé mésyé !

Band la i di :

— Oté ! Adyé !

Le lyon lé an koler, li ! I di :

— Somanké, i fodra donn boug la in bout ! Le lyev la, in bout !

An se tan la, le lyev lété kom nimport ki sa, li ; i mars li, kom tou le mounn.

— A ! I di, kosa l’arivé, don ?

— A ! I di, ryin !

Mmmmm ! Lé dé la gagn bonn afer, la !

Aster, le mari i ariv, li ardi :

— Na lontan ni mars ; nou la pa ankor ganyé ryin, la di ; la nou la gagn in bon vyand pour manzé la !

Mé, an dedan la, son le ker i koul. Ni di sa « i koul nou », « le ker i koul » kan in zour ou i antan in mounn i di aou : «Té ! Mon ker i koul », bin, an dedan la, i travay le ker, la ; le ker i fé mal !

É bin ! Alor, Iyev i fou le boug in kou de zyé, i di :

— Kosa ?

Aster le boug i…an dizan sa son fam, la di :

— Alé an ba laba, i di, na in pyé mao, i di, plis, amenn isi ; ma tres in bon kord pour zot, don !

Alor, mésyé le lyon i kour an dsandan ek son sab, li ; plis in bon bou de mao.

Aster, lyev la i di :

— Kosa l’arivé ?

— Bin, i di, sa mon fam sa !

A ! La fam aster i koz ek son mari ; lyon lé pa la.

— A ! La di, moin la pa ékout aou, la di, get zordi !

— Moin la di aou vyin pa, la di ; ou voi la ! Ou voi le travay ! Va koup aou an dé aster !

Lyev i di :

— Ékout amoin, la di, ma dir aou enn afer. Fé in paryaz ek li ; di ali, kan fini tir zot vyand, la fini met an ler, ou di ali : « Anon fer in ot zest ; sot le trou la ; sa ki ariv a bou soté, é byin, i pran la vyand pour li tou sel ».

Le lyon i mont ek son ta mao ; anfin, i plis tout.

Aster, le boug i di ali, i di :

— Konper !

— Oui !

— Anon fer enn afer, la di ; moi osi la fin, ou osi la fin ; mi fé in pti paryaz, la di ; ni sot le trou, ni pran par isi, ni sot de lot koté ; sa ke la veni a bou sot le trou, li pran le zibyé.

— A ! I di, dakor, la di ; moin la fin osi. Apré, in ot zour, kan nou va ganyé, nou va fé parey.

— Bin, la di, dakor ! Pa bezoin koupé, la di ; afer partaz an dé ? Ni tir ali, ni met an ler an vi ; é pui, si ou la veni a bou sot le trou, ou pran le zibyé pour ou ; si moin la soté, mi pran le zibyé.

— Dakor !

Liev i di :

— Sé moi ki sot pour li.

— Bin, la di, kom vi vé ; sot aou !

Mé voi lyev in pti zafer ; i di :

— Gran trou, ou sa ke lyev i sot sa ?

Mé lyev, lyev mem !

Anfin, met la fam an ler ; la fam lé asiz. Mmmmm ! Lyon i get sa kom sa ; la di :

—A ! A ! A ! A ! La, si moin la gagn la, la gagn in bon repa asoir.

La fam i koné pi, i koné pi ; boug la osi, la, le ker…la !

É bin, aster, i di :

— Alé, I di, vi sot?

La di :

— Kosa i di, lyev ? Bin, sot aou avan !

Li kalkil lyev va tonb dan le fon. É pui, li va karser lyev, tout li va manz, tout ! Lyev, li, i fé in pti zest, in kou, vyoup ! Tonb par lot koté.

— Op ! La di, moi l’arivé !

— Arvyin ankor in kou, va !

Lyev i arfé in pti zest, ankor in kou, vyoup! Li artourn par isi.

— Alé, la di, out tour aster ; sot aou in kou! Nou va get aou.

— Bin, la di, si ou sot, nou partaz an dé ; si ou la pa veni a bou soté, mi pran la vyand pour moin.

Li sa prandr lélan Sin Pyer, li vyin, li vyin, li vyin ; kan li ariv koté trou, li fé kom sa ; A ! Li la per ! Le boug i di ali :

— Kosa vi fé ?

— Mmmmm ! La di, moin la pran tro pré, la di, mi sava prandr in pé pli loin.

I sa prandr in pé pli loin ankor ; li vyin, li vyin, li vyin, li vyin… kan, li ariv pré pour soté, li ariv koté le trou, li mank le ker.

— A ! Lyev i di, get amoin, get sa, in !

Lyev i fé in zest, sot par laba, vyoup ! La di :

— Moin la pa parti loin, moin !

— Artourn, va !

Lyev li pran pti lélan, li arfé in ot pti zest, vyoup ! Li lé vif, li ; li arsot par isi.

— A ! La di, la, mi sa sot in kou moin, la ! La mi perd trop la ! Moin la fin.

Pran in kou son lélan sir la montagn, in kou ; la di :

     — Mi sava pa tro loin moin, la, i di, pask moin la fin.

Pran lélan, i vyin, i vyin, I vyin. Dé ke l’arivé, bouf ! Dan le fon ! Orevoir !

Boug la ralé son fizi. Pan ! Dormi !

Lyev i di :

— Madam, kan ou voi in om pour fé keksoz, i di, i fo pa. In om i sra touzour in om. Lespri d’in om sé lespri travay. La fam osi travay, mé lespri d’in om la, lé pa kom enn fam. Na de boug osi lespri lé bet. Mé, la di, fé antansyon lé zom, in !

Depui zordi, sa bonn fam la, kan ou parl ali, ou di enn afer, la, la fam i na rézon, li. Mé selman lé oblizé kourbé, pask li été dan le trou ; la tonb dan le trou. Li loré été dévoré par le lyon. Gran mersi mésyé le lyev !

Bin, le boug si la manké, pa parti la sas kom sa, la fam i di :

— Alé pa zordi, don ! Ou voi pa nadfoi ou lé fatigé, in ! Sa déza ariv amoin, sa.

Moin lé fatigé, mi di :

— Békali ! Fo moin voir mon madam si li na in ker omoin !

Mi di :

— Koné ? Semenn mem, mi travay pa ; moin lé fatigé.

— Bin, i di, sé pa moin, rod in manyer fé in krédi.

Manter ! Sé pour moi voir si li em amoin !

— Bin, i di, fé ryin ; si ou lé fatigé, repoz aou.

Pour moin voir ali la mem i souk azot, vi voi. Na mon bon vyé papa la touzour di amoin : Pour voir si enn fam i em son mari, fé kom ou lé malad. Si ou i voi li dispit in kou, la, li em pa ou, li. Mé si ou i voi i di : « Bin, si ou lé malad, asiz aou, sé pa, na rod moiyin fé in pti krédi ; kan ou va levé, bin, ou va péyé », la, li em aou. Mé si ou la pa travayé zordi, ou la vi enn fam i komans bouskil aou, komans dir aou : « A ! A ! Mé koman i fé ? », i em pa ou, li em kat sou ! Mi apel sa le bing  ; si la poin bingo la, li bek pa ou, li.

La, zistoir lé fini.


Sainte-Suzanne


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
15. In fanm-Koson

Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !

In zour, mésyé la foi té i manz son foi ek in grin de sel.


In bo zour, lavé enn fam lavé enn fiy ; té zoli fiy, zoli, zoli, zoli ! Demand pa koman, zoli fiy, mi di aou ; moin lavé zamé vi, moin lété amourasé de set fiy la. Mé vodré myé moin la pa maryé ek li, vi voi, pask… moin, non ! ! Kout ser ! Mmmmmm…kondisyon la pa bon !

Alor, in bo zour, na in garson i sa demand set fiy la an maryaz. Moin lété fini demandé, moin ; apré, mi di :

— Mon kamarad ! Mi di, ou mem demand aou, mi di, mi ganyera pa, moin ; li va réfiz amoin !

La, le boug lété pli malin ke moi, vi voi ; li a veni a bou ; fé in zest, la kas mon pat ! Moin la poin asé la gam ! Ali la ganyé, li ; alor, mi di :

— Ou lé kontan, pask moin lété apré koz ek sa ; ou la parti koup amoin larter ; i fé ryin, mi di, roul aou ! Pétet ou pé rékolté enn movez afer osi ! Telman té zoli, mi di aou ! Lontan lavé kalité de fiy pli zoli ke band fiy koméla la, in ! Aster, karnéré é kosto ; kosa sa ! A ! A ! Mi mazinn sa, mé moin la fini vyéyi, kosa ou a fé ? Mi sot pli le ker pour sa la, moin ! Vi voi. É tro zoli osi, ou i pé fand out talon ! Mé anfin, pason pou sa, in !

Alor, le garson i demand la fiy an maryaz ; byin dakor, la famiy, tout lé byin kontan. L’ariv le zour pour maryé, le zour fyansay. Alor lé paran i di ek le boug, i di :

— Mon garson, i di, ou i em byin mon fiy ?

— Oui, tantinn, mi em ali.

— Ma fiy, i di, ou i em out lamouré ?

— Oui, maman, i di, mi em byin.

— Bon, la di, mon garson, moin nana in kondisyon pour dir aou ; vi voi, mon fiy la, si ou i mor, mon fiy mor ; i fo zot dé i mor avek, la di. Ou i aksept mon kondisyon ?

— Oui tantinn, la di, mi mor ansanb.

— Ou i mor ?

— Oui tantinn ?

— Bin, la di, ou koné lir ?

An se tan la, lékol lavé poin tro.

— Non, i di, mi koné pa, tantinn.

— Bin, la, la di, moin na in po d’ank la, la di ; met out min, apré met le pous.

Apré, band la té i signe ek le pous ziska zordi.

Trap son papyé, met la ; trap le pous, top ! La fiy, top ! A koté.


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !

Mésyé la foi, la manz son foi ek in grin de sel.


Fé zot afer, anfin la kondisyon lé fé ; la di :

— Selman, mi prévyin aou, kondisyon lé fé. Mon fiy, le soir sé in koson.

— A ! La zourné de mounn, le soir, koson !

— A ! Kondysion lé fé mon garson.

— I fé ryin tantinn, la di ; kan mem le soir li lé koson, ryin ; mi em vot fiy.

Li kalkil ; pour la zourné kas pa la tet ; va tourné viré, fé zot pti konri, zot pti mouvman ; tou sa, roulé ! Mé kan ariv le soir, é bin, la poin de fam ; koson i sava mars partou ; I sa manz tout zafer de mounn la, dan lé zerb. É boug la, té i plant.

Premyé soir, in foi ke siz er la soné, la pi madam ; in gro mer trui : « Gron ! Gron ! Gron ! Gron ! Gron ! ». An rout. Ali mars tout la nuit. La, li rantr pa ditou li, la. Demin matin, siz er li rantr ; siz er, dé ki ariv pour rantr dan son kaz, voila le poupet ; poupet i ariv ; mé poupet la, le soir koson.

Le boug la, i komans etr énérvé li, la. I fo dir, la li komans bandé ; i di :

— Fé syé sa, in !

Mé la, la fini maryé, i komans etr dégouté li la, son zoli madam. I ariv le soir, ou lé tout sel apré lir sévron, — sa i rantr dan la kaz an pay— ou lé fout apré lir sévron tout la nuit ! Soidizan, ou la maryé ek in fémel koson. Ou maryé ek koson ! Fout i anmerd de mounn ek zot merd !

Anfin, lé fé kondysion, ou la konpri ? Li pé pa fer otreman.

Mé, in bo zour, li par dan son bitasyon ; li voi son vouem lé krazé, son sitrouy lé pilé, son patat lé bouré. Mé li pans pa li, sé son fam i vyin fé sa. I pans a in ot koson de mounn. A ! Li ariv son kaz, li di ek son fam :

— Ou koné ? — li ariv a onz er—la di, moin la pas dan la bitasyon laba, i di, patat lé fouyé, vouem lé manzé, sitrouy lé boulversé, la di, sa lé in koson.

La fam i di :

— Bin, i di, vey ali !

Ler la fini arivé pour mor, la ; i sava séparé zot la.

— A ! I di, asoir bonn er, mi fou le kan, i di ; mi sava vey in kou mon plantasyon.

Sarz son fizi, met sir son zépol. Li ariv laba, lé zist siz er ; voila la mer trui i ariv : « Groin ! Groin ! Groin ! Groin ! » Fouy lé patat, kraz tout !

— A ! I di, nana lontan ou lé apré fer amoin sa !

Li pans pa son fam, li ; li la fini oubliyé, li, si son fam lété in koson ; li kalkil sé in koson de mounn, li. Pan ! Mouyé ! Bouf ! Ater. Pran semin, li sava son kaz.

Le lendemin, li ariv ; li voi son fam lé red a ter. Dé foi, la zourné, lé pa rantré.

— A ! A ! Mé, i di, mon fam kosa ? Daoir la parti ek in ot boug !

Mé i fo ke li sava rodé ; son zoli poupet, la pi ; koman i fo fer ? Li sava, mé i di :

— An parlan de sa, yer soir, moin la tyé koson.

Kan li ariv laba, la pi koson la, la zourné ; son fam la lé mor.

—A ! Mon Dyé ! A ! Moin la fini tyé mon fam ! Moin té i koné pa ! Mon Dyé ! Mon bel mer lavé di amoin. A ! Mon Dyé !

Li kri lasasin ; koné pi kosa va fé. Raport son kadav ; li amenn dan son kaz. Aster, i ariv laba, i sa voir son bel mer.


Kriké !

Kraké mésyé !

La mor i fé mal, mé zami ;

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Laba, i di son bel mer, i di:

— A ! La ! La ! Mon fam lé mor !

— Bin, la di, kosa moin la di aou ? Moin la pa di aou le soir sé in koson ? Kosa ou la parti mars la nuit ?

— A ! Bin ! La di, tantinn, san vouloir, la di, mi voi mon plantasyon le fouyé.

— Bin, la di, bin ! Li manz ! Koson i manz pa le soir ? Bin, la, la i fo zot i mor avek, la di, kondisyon lé fé.

— A ! Bin, i di, bin, oui tantinn.

La fini instalé ; l’ariv le zour de lanterman ; met son fam sir son tet pour li alé zété ; li tou sel i port sa ; koté li sava zet sa ? I fo li osi mor ek son fam. 

— La pi moiyin, i di, kondisyon lé fé. Kondisyon son lé loi, ni di sa, nou.

I sava mem, i fil mem :


O ! Manaoué, manaoué, manaoué; oui, manaoué son ser volan ;

A ! Manaoui, manaoui, manaoui ; oui, manaoui, moin la gagn maler ; oui, manaoui, moin la tyé mon fam ;

A ! Manaoui !


Li sava mem. Li ariv pour rantr dan la mer, pour li zété ; i di :

— La ? Bel mer ?

— A ! I di, non ; fil ankor in pé plis devan !


O ! Manaoué, manaoué, manaoué ; na manaoué, moin la gagn maler ;

Na manaoué, O ! Rézina, mon fam ;

Na manaoué, moin la tyé mon fam ; A ! Manaoué !


— La ? Bel mer ?

— Alé ankor in pé plis devan !

Mé selman lontan, lavé boug lété fou, in ! Parti ! In moman donné, la mer la kouver ali, la rest tel, prop.

Mé moi la regard sa. ; mi di :

— Non ! Mi di, amoin, non , in ! Si ou lé mor, roul aou ; si moin lé mor osi, tan pi !

Bin, la, moin la di, vyey fam la, mi di aou, sé in vyé modi. La fou amoin in kou de pyé pour la penn moin la di ali sa. Moin té i vé pa dir ali sa, moin la fé l’insolan ek gran mounn ; moin lété ris, moin, lontan. La flank amoin in kou de pyé ; moin la artonb dan mon kaz lantanyé. Voila moin, la. Moin la poin lantanyé ; sa la kaz Tomi !

Sainte-Suzanne


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
14. Tizan ek lo bef plin la gal

Le pov Pti Zan, mi di aou, lété vréman pti. Li fezé pityé, pask li travay ek son tonton. Son tonton lavé in gran… koman i apel sa ?... in gran ferm, i soinyé bokou de bef. Alor, in zour, li di ek son tonton, i di :

— Mi gagn pi travay.

La di, li sava. Le tonton i di ali, i di :

— Ékout, mon anfan, i di, travay ankor in pé !

— Non, tonton, mi sava.

— Ti sava ! Bin, voila in pti bef la.

Le pti lé té apré krevé de gal, pov maléré.

Mé alor, ou i voi, le tonton, in pti pé, sé pa moi, pask li noré pi doné in zoli bef, mé enn lé apré krevé de gal, li la doné. Pov Pti Zan i port ; té oblizé de porté ; pti bef té byin malad ek la gal. Li ariv laba, i di :

— Kosa li va fé ek sa ? Pti bef kom sa, i sa krevé.

Li les pa krevé pti bef ; li plis ; li sava dan la foré, li plis le pti bef, li plis le pti bef, li fé ses la po. Apré, li pran la po la ; li mont dan in pyé de boi, — vi voi, sé gran pyé d’arb la, sé pa kel oter, sink si met d’oter, pour pa dir plis. Li aranz ali an ler, rant dé brans. Nana troi kréol i ariv dsou le pyé, ek in zoli trézor. Mé kan li antan sa, li lé in pti pé… la per ; li bouz in kou la po bef la ; sa la fé : Katatra ! Katatra ! band la, o may. Oté ! Band la la kouri ! Li arsand li, kit la po bef an ler, li la dsand. Li la trap in pti pé larzan, parti. La lev le sak larzan la, li, li la parti ansanb. Alors apré, i sa ramas son pé larzan. Li trouv son tonton, son tonton la donn ali pti bef, i di :

— Tonton, la di, sa la kantité bef ou nana la, si ou i vand sa, bin, larzan, ou koné pa kosa i sa va fer ansanb ; pask la po bef lé byin vandi. Tyé out bef ; alé vand la po. Ou i voi sa ke la donn amoin la ; bin, larzan, moin nana ; ou koné, yer soir moin la pret la pint ansanb mon voizin pour meziré ; alé voir, ou va voir la rest enn pyes la kolé dan le fon ; moin la pa pansé, mé la rest en pyes dan le fon ; li a trouvé ; moin la mezir larzan ; aster moin lé annuiyé ek mon pti pé larzan.


Le tonton i antand sa ; i di :

— Si sé kom sa, Pti Zan, bin ma tyé mon bef, vréman.

Li komans, li tyé dé troi, li ; i tyé ; i gagn a pé pré enn saret la po bef. I sava, i di va alé vandr an vil son pé de bo bef. A sak tournan li pas, i kri :

— La po bef ! La po bef ! La po bef ! La po bef !

Personn i aset pa la po bef. Li in pti pé pa tro kontan ek son névé la. I di kom sa :

— Sa, si i kontini kom sa, mi tyé boug la !

Mé li i vyin, i di kom sa, i di :

— Mon noir, i di, sa la po bef la, i di, ou i fé kroir amoin i van byin, ou ; enn po bef moin la pa vand.

— A ! Tonton ! Ékout ; sa la po bef la, ou la pa vand ; mé moin, mi ardi aou alé voir ek mon voizin ; la ou va trouvé la moné moi la ganyé ryin ke dan enn po bef ; tonton !

— In ?

— Ou voi sa ? Sa moin la di aou, out po bef la, met ali… nana… ou i voi ou sa grand mézon la, sarbon osi y vand byin. Si ou i voi la po bef i mars pa la, demin li va marsé, li ! Met le fé dan soz la, fé sarbon, ou va voir sarbon osi i vand byin !

Kosa i arfé, li ? Li met pa le fé dan sa mézon ! Pour gagn sarbon ! Arésey i vand sarbon ; sarbon i vand pa mem ! Li par sir son saret ;

— Aseté pa sarbon ? Aseté pa sarbon ?

Non, band la i pran pa sarbon. É i di :

— É Pti Zan ! I di, selman, mon noir, la asé, in ; dé foi lé asé ; troizyiem foi, fini pour ou !

Li trap pa Pti Zan, li met pa dan in goni !

— A ! i di, Pti Zan, non, fini pour ou !

Li lété telman pti, trap ali, bour dan in goni, i di i sa va zet la mer. Li dsand ; alor, li resté in pti pé dan lé o, li dsand, li dsand. Nana dégré, le boug bokou fatigé. I dépoz Pti Zan a ter. I trouv in…koman apel sa ?... in androi i van enn afer pour boir alor, in alkol, sé pa, in rom, sé pa koué, in kou de vin ; mé li la, li la soif. Li dépoz Pti Zan bordaz semin, li rantr. Alor li boi in apéritif ; anfin, li a soif. Sé pa kouk li la bi moin, la pa vi non pli moin, sé pa… in vin… enn afer, li la bi tout ; é li la kit Pti Zan a ter, li, dan le semin. Koué Pti Zan i sa va fer li, aster ? Pov maléré ! Li la veni a bout de dépann ali, li ! Li la veni a bout.

Enn ot i pas. Li lé apré pléré, li ; li pler dan le goni, li pler :

— Maryé pa ek la fiy le roi ! Maryé pa ek la fiy le roi !

Lot boug, li pas a seval, li ; li antan le pov boug apré pléré ; bin, i di :

— Kosa l’ariv atoué ?

— Bin, i di, non, i di, patron la menn amoin pour fé maryé amoin ek la fiy le roi ; mi maryé pa. Bin, i di, ou i vé maryé ou ? Si ou i vé maryé, rantr dan mon goni, ou. I di, amoin, bin, maryé ek la fiy le roi, mi maryé pa.

Alor, le pov boug, li rantr, li, dan le goni, i larg Pti Zan. Pti Zan i sava. É… boug la i ariv, i trap son goni kom sa ; in pti pé pli lour sa la, té in pti pé pli gro, in pti pé pli gran, in pé pli lour ; mé li a fini prandr in tipik, la fini prandr keksoz li. Lev in pé, anvoy an ler, é pi lé parti. Alor li sava, li ; i ariv o bor la mer laba ; la poin pour kas la tet ; la di li anvoy Pti Zan a la mer é pui la, fini ek Pti Zan ! Na pi ! La aster, apré son ker té trankil. Li di la fini tyé Pti Zan.

Lendemin, a pé pré dan lé uit er kom sa, li antan in kou de fizi i pet ; la di :

— Ki lé apré fé pet fizi an ler, la ?

I di :

— Sa Pti Zan ! —in kamarad i di ali— Sa Pti Zan !

— Bin, i di, Pti Zan ? Non, non, non, non, non.

Pti Zan, li é sir ke li la anvoiyé dan la mer laba ; la pi de Pti Zan.

I di :

— Mésyé, sa Pti Zan mem sa !

— Pti Zan, kosa lété apré fer an ler, la ? Bin, vréman, sé Pti Zan lé an ler laba, lé apré tyé… la fini tyé troi perdri ? Li sava voir.

Li ariv laba ; li voi Pti Zan apré tyé perdri.

— Bin, i di, Pti Zan, koué té l’apré fer, la ?

— Bin, tonton, vi voi la, kom mi tyé in perdri isi la, sa dé ki tyé, sa i dsand sir la tab anba. Alé voir, ou va voir ; alé dsand aou dan le fon ; ou va voir, ou va trouvé nana déza dé troi perdri dan le fon ; dé mi tyé isi la, i dsand dsi ma tab anba.

Le tonton i di ali :

— Pti Zan, i di, sa lé pa… sa lé inposib sa ; i pé pa avoir dé zafer kom sa ! I di : non, non, non, non, non ! I di : donn amoin in kou vot fizi la, ma regardé.

I di :

— Tonton, fé pa la fars, in ! Regard, ou i voi moin lé pti, ou voi, ou larg mon fizi.

Mé, le tonton atrap le fizi ; la di kom sa :

— Ma tyé aou.

— Larg ali ! Larg ali !

La trap le fizi, la tyé le pov maléré.

É noré pa di tyé. Pask sé in bon marmay, Pti Zan. Li noré veni a bout débrouy ali, li. Apré, le tonton la trap ali dan le san, kom sa, li lété apré tyé perdri.

Lété maléré, sa !


Grand-Ilet


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
13. Konkour kouper lo boi

Pti Zan lété in fay boug, in boug fay mem. Alor, i fé paryaz, in ! Na plizyer boug ke la fini éséyé, in maryé ek fiy le roi. I ariv pa, i gagn pa. Sé ki anvoy azot fé, Gran Dyab i manz azot ; kap ! I dsand pi.

Bin, li, le Pti Zan li, li é in pé pares, pares, in pé sal, sal, kaskasé. Bin, li kalkil, li di :

— Koman i fo fé ? Tou sé boug la…la finn pasé, mé li é pa veni a bou maryé ek la fiy le roi, la … Bin, la di, moin mi sa éséyé in kou.

Bin, li la veni éséyé. Le roi l’anvoy ali ; bin, i di ali :

— Ou i sava sers Gran Dyab lao ; ou i amenn isi ; mé, i di, ou kapab ?

Li di :

— Oui, i di, moin lé kapab.

Bin, i di :

— Alé ! Mont aou !

Bin li ariv ; li mont ; ariv lao ; kri in kou Gran Dyab :

— O ! Le gran ! O ! Le gran !

Gran Dyab i dor…

— A ! I di, ton maman ! Lé zot i vyin isi ; La poin le tan arivé, moin la fini konetr ; mé, i di, ou ! Se boug la, i di, kom in moustik, i di, koman ke ou la fé pour arivé la, ou ?

La di :

— Non, la di, akout, la di, na enn afer pour nou kozé in moman la, a di, moi mi sers aou pour amenn aou an ba.

A di :

— An ba, ou sa ?

Gran Dyab la, lété espes dyab, di aou, Gran Dyab, kan i di aou, Gran Dyab ! In dyab, vréman, Gran Dyab mem, sa i manz de mounn, bet feros !

La di :

— Amenn amoin ou sa ?

La di :

— An ba ; le roi a di aou vyin pour fer in karé.

La di :

— Amoin, le roi a di amoin dsand an ba ? La di, bin, ki sa la veni sers amoin, la di, amoin mem ?

La di :

— Di aou, alon fé in parti koup de boi. Na koup in pé de boi, lao, é pi na dsandr ; na gagn sakenn in paké pour voir ki sa i port pli gro paké.

Le Gran Dyab i di :

— Moin mi port in pyé, moin !

— A ! I di, aou, in pyé i port ! Bin, mi port plis !

— A ! La di, aou i port plis ke moin ?

I di :

— Oui !

— Bin, ni paryé mi port plis ke ou !

Anfin, i trap enn as, i donn Gran Dyab. Koup in pyé de boi, koup, koup, koup ; pyé de boi i tonb a ter ; fra… !

— La, i di, Gran Dyab, i di, i fo ou i fand sa pour nou gagn sakenn in bout.

Gran Dyab fou in kou de as dan le boi ; le boi la rouver, le as la fermé. Aster, pour tiré, di ali :

— Bin, tir !

Li Gran Dyab, i di :

— Mi tir !

— Selman, i di, fo bour out min dedan, i di ; pran out min, ou fé in kal, la di, i bour dedan ; la di, apré ma ralé ; apré ou artir out min.

Alor le pov Gran Dyab i trouv moiyin pa vréman ! Le boi gran ouver, i trapé son dé min, bouré dan le boi, zisk isi ; boug ral la as ; Gran Dyab pri !

— A ! I di, té ! Bin, aster moin lé anmerdé.

Bin la di :

— Bin, la, ni dsand, i fo ou port ali ! Bin ! Ou lé gayar ! — obliz ali porté—

Gran Dyab, la min pri dedan, sir son tet ! Pti Zan i armont par dsi la brans, par déyer. I dsand. Kan i ariv laba, la roi anmerdé aster ! Pti Zan i di :

— Mon roi, ala la le boug ou té i rod, la.

— A ! A ! A ! Le roi i di, foutor ! I di, koman i fé ? Kosa i va foutr ek sa ? Kosa mi fé ek sa ? In Dyab kom sa, ek in gro pyé de boi kom sa ! Kosa ni fé ek sa ? Eskort ali, tyé ali.

Par sa, la veni a bou détrui ali. Sinon sa la, i détrui pa personn Gran Dyab. Gran Dyab ziska l’er, té i manz de mounn mem. In fay boug la détrui ali ! La amenn ali an ba ; bin, la ariv an ba ; la sod ali.

Mi travers, moin, mi di :

— Bin, té, Pti Zan ! Bin, nou lé kamarad ; le zour de son maryaz, in ! Bin mi di, bin, sé pa, moi ; bin, mi di a té, té la fini maryé, mi di : fé in pti plas !

I di :

— Kosa ? La di ; ou osi falé fé kom moi, oté ! Alé sers enn afer lao ; rod in boug for, amenn isi, ta gagné !

Boug for, boug va poursuivr amoin, poursuivr amoin, mi di aou ! Moin la rasé, sinon sa la, le syin la met sir moin ; sa moin l’apré rakont aou sa zordi. Pask lontan la, moin la mars in pé loin, moin ; sa mouvman Gran Dyab tou sa la, moin lété ek Pti Zan moin ! Nou té kamarad nou dé Pti Zan ! Mé sé la, i di aou, nadfoi, get pa in fay boug, défoi, vi voi, li lé fay ; ou di : get sa, Mm ! Mm ! Na kekfoi, bin sa mem i di aou Pti Zan, pa Pti Zan sa, manter sa. Gran mounn, ou i koné gran mounn ; gran mounn li, lontan, li vé pa donn aou le détay, li, kosa i lé. Alor, li sant aou in kou de Pti Zan ; la di aou Gran Dyab ; bin ou, sa va, la pa vré. Li rakont aou sa pour pa ke… pour finir, vi voi. Sa mem i di aou zistoir si lé manter, la pa moin la manté ; gran mounn lontan manter ! Gran mounn lontan, selman, nadfoi lé vré ! Selman i donn pa ou détay zot afer, vi voi. Si ou marmay ou lé in pé fité, ou konpran a pé pré, vi voi. Pask gran mounn, li, pour kozé lontan, marmay lé pa asi ek li, lé pa fouti asiz kom sa, la. A ! Non ! Marmay lé inbésil, voi ; pas par lé paran. Alor si ou lé apré tyin in konversasyon, in bon sizé :

— Marmay, alé, alé zoué laba ! Alé laba ! Sort la ! Mé selman, voi, na kalité marmay lé malin ; lontan la, moin lété marmay malin, moin ! Kan mem le vyé i tap la, mi vir in kou, dousman ; mi apui amoin dan in koin ; mi akout.


Sainte-Suzanne



- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
12. In per de famiy lavé tro zanfan

Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Alor lavé enn bonn foi, mésyé la foi la manz son foi ek in grin de sel.

Alor, in zour, lavé in per de famiy ; alor li na tro de zanfan, li vé zété. Koné pa koman i fé, la mizer i tat ; alor, i di avek son fam, i di :

— Ou koné, i di, la, nana tro marmay ; koman i fé ?

Sa fam i di ali :

— Sé pa, moin, in ! I di, anon zet in pé lao, don !

É navé enn, lété pli fité, li antan, li.

— A ! I di, oté ! — tanzantan i lev—, i di, oté ! Papa i sa zet anou, la !

I sava ek troi zanfan, lé pli vyé alor ; li pran lé troi, li mont.

Bin la, i di :

— Koman i fé ?

Enn la i di :

— Koné, la di, alon rod in pé pintir, la di ; ma pind pti ros.

— Non ! La di, amenn la mi de pin.

Kas in bout de pin, amenn la mi de pin dan in pos la, i di :

— Firamzir na monté, la, la di, ma anvoy la mi de pin a ter ; kan nou trouv, nou artrouv semin, i di, pask papa i sa zet anou.

Anfin…


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Anfin, i ariv lao, i mont loin ; le papa i amenn enn marmit. I ariv loin, loin la foré mem, mé selman, firamzir i zet son pti bout de pin la, lé zoizo i pas déyer, i manz ; i manz, i manz, i manz, i manz kom sa mé i aret touzour in pti morso.

Anfin, le papa i ariv lao, i di :

— Zot, i aret la, i di : tan ke moin la pa arivé, i di vyin pa, ardsand pa, atand amoin la mem, i di, pask la, mi sava met enn marmit sir de fé ; dékouver pa sa, in ! La di, kan ma arivé, ma dékouver.

Lé marmay, lé dé zanfan i di :

— Oui, papa.

Zot i asiz, i asiz, mé la fin lé pour tap azot ; le marmit la i bouy mem, mé la mi ros dedan. 

Mé sa, le ros, i kui pa ! Anfin, i get ; sink er la poin, siz er la poin.

— A ! A ! Enn la, i di, oté ! Bin marmay zot i voi pa i sa zet anou ?

Mé i di :

— Ou kroi sa ou ?

— Oui !

Marmay dékouver marmit, trouv in bel galé dedan.

— A ! I di, vi voi papa kosa la fé ?

— Bin, i di, ryin, a di, na dsand a di ; koman i trouv ?

— Mi koné semin moi, la di ; moin la met de pin, kan moin la monté.

Anfin zot i suiv, i suiv ; i trouv in pti bout de pin, in pti bout de pin, mé par plas i perd. Mé afors tanfé, tanfé, fénoir la trap azot dan le semin. Zot la dormi. Landemin matin, zot la ardsand ; dousman, dousman, dousman, dousman, zot la veni a bou arivé ; zot i ariv laba, i akout déyer la kaz ; le papa i di :

— Bin, moin la pa di aou, i vyindra pi ! Moin la fini fou o dyab, la di, va krévé zot, lao !

Marmay i bouz pa ; i sort laba, i di :

— É bin ! Papa, la di, nou l’arivé !

— Bin, i di, sa lé modi sé zanfan la ! La di, moin pa di aou dékouver pa marmit la ? La di, zot a dékouver !

— Non papa, la di, nou la pa dékouver, nou !

— Bin, koman zot l’ariv isi ?

— A ! La di, nou la pa vi aou papa, nou la veni.

— Békali, i di, koman ni fé ek sé zanfan la ? Non ! La di, demin mi arsava ankor.

Marmay la di :

— Oté ! I arsava zet anou ankor, li !

Enn la di :

— Koné, la di, mi sa met la pintir ; pran la pintir, mi sa pind ros.

Li pran in bon pti pé galé la, in ; i pran in pti ponyé, li pran son tan li pind tout ; i pind, i pind, i pind…In bon pti pé.

Gran matin, le papa i di :

— Anon monté ! Mi sa travay, la. A ! I di, mi vé pa ou i dékouvr marmit kan moin la pa la, in !

Marmay i di :

— Bin, oui, papa.

Alé voir, marmay la fini fité, la fini konetr ; li mont pli loin sé foi isi ! Pask si in boug la riv la foré, la, si ou la poin la tet la, ou dsand pi, in ! Ou va mor laba mem.


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Le papa la fé mem zes, la pri in ot semin, la ardsand. Alor, marmay sé foi isi, la veni bonn er ; la dsand bonn er zot. Firamzir i mont la, li la fann son pti ros, li la dépoz son pti ros, li la dépozé, li la dépozé… Kan i voi… papa, i koné a pé pré l’er, papa la pa la, la fini parti… Onz er, marmay la dsand, la suiv pti ros la, la dsand, la ariv isi an ba ; ariv isi an ba, pti brinn. Marmay l’ariv déyer la kaz.

La di :

— Vyin pi, la di, fénoir la fini rantré, la di, va krévé.

Marmay la artourné ; la di :

— Papa, la di, nou lé la !

— A ! La di, la fini arivé !

— Bin, la di, nou la fini arivé.

— Moin la perd semin, moi la rod azot, moi la pa trouvé ! Bin, i di, koman i fé kom sa ?

— Bin, la di, bin nou la artourn ankor.

Di ek son madam, i di :

— Koman i fé pour zet sé zanfan la ? Sa in anmerdatoi sa !

La fam i di :

— Sé pa moi, i di ; aou mem aranz aou kom ou i konpran !

— Bin, i di, nana tro déza ; tou sa zanfan nou nana ! Mmmmm ! I di, kosa ni fout ek sa ?

Anfin, i arpran le semin, i mont. La, sé foi isi, la perd, la. Marmay lavé pi linstin ; l’amenn in ponyé de ri. Firamzir la larg de ri, mé zoizo la suivi de ri, la manz tout ; manz tout zot ri. La parti pli o ankor, la ; la, la sot la lign , la parti pli loin mem. É on diré ke mi voi landroi nou lété parti la sas : le van la trap anou, nou la perd, nou té oblizé dormir ; té fini trap dé goni tang ; mon kamarad la pa ganyé porté, la zet tout ; nou la fouy in trou ; koné tang té i ronfl dan le trou. Mi di ali : « Bin ! Fouy ! »

Moin l’amenn in goni sir mon do, le goni de ri, la ; mi amar la gel sa ; moin la port mon goni moin ; bin, li la pa gagn porté, pov boug !

É bin ! Rézet lé zanfan laba. La, zanfan la perd semin aster ; perd semin, pi ! é bin ! A fors marsé, marsé, marsé, marsé, zisteman i artrouv enn kaz ankor. Aster i di :

— Oté ! I di, la, i di, na enn kaz an dedan la, i di, mi koné pa kosa i lé ; a di, nana in trou kom sa, par satyer.

Enn la i di :

— Koné ? Moin, le trou la, lé zist pour moi, le pli pti ; la di, mi rantr an dedan la, la di, mi sa regardé kosa nana la dedan.

Anfin i rantr, i regard la mézon Gran Dyab ; la tout zafer pour manzé ; i di ek son frer, i di :

— Oté ! An dedan la, lé sarzé, mon frer !

— In ? I di

— Oté ! I di, na tout zafer, tout zafer an dedan la ! Selman, la di, fo pa manz tro ; si manz tro, i pasra pa par le trou, la ! I di, anon regardé. 

É bin, tout la rantré. I manz, i manz. Na enn la fini konetr, li, si le vant trop gro, i pas pa par le trou, li. É na enn la, li la manzé, le pli gourman, manzé, manzé, manzé ; kan li ariv pour pas par le trou, li sort pi ! Ali pri an dedan.

Gran Dyab lété en semin ; l’er i komans avansé. Aster, i di ek son frer, i di :

—É ! La di, akout amoin, la di, ma dir aou enn afer. Matla, Gran Dyab doi avoir a pé pré vin sink matla, bel matla. I di, alon dan son li ; la di, lev matla, rantr aou sou le dernyé matla, met aou la dsou ; la di, bouz pa, la la di, la ni koné pa sa kaz ki sa.

Lé dé zot la parti, zot.

É bin ! Gran Dyab i ariv ; i rouvr son port :

— Ou ! Mmmmm ! La di, i san la vyand fres isi dedan ! Mmmmm ! La di, na loder de mounn étranzé isi, in !

Dsou la, in grin maï i pas pa ek li ! La di :

— Amoin i koné ki sa i vyin isi, don ! I di, isi la kaz zéan ; in gran zéan, moin ! Mi manz de mounn ; Mmmmm ! I san loder la vyand fres.

Ali, i bouz pa la dsou !

Gran Dyab i tourn i vir, li okip son manzé, nétoiy son mézon ; mé li ral loder mem, li ; li san loder de mounn. Selman li la pa lidé dsou le matla, la. Kan ki ariv l’er ke li la monté pour alonz sir son li, marmay la fé :

— A ! Pt !

— A ! I di, mon li i krak se soir !

É bin ! I aroul in kou kom sa ; marmay la fé : « Pt ! »

— A ! I di, ke sé ke sa ? La di, non, la di, mi dor in kou a ter ; mon li se soir i krak tro !

La tonb a ter, li la dormi. Marmay la sort dousman. Alor le dyab li nana in manyer dormir ékarté kom sa, vi voi, lé telman gro ! Son déyer lé ouver. Marmay la, li la veni dousman, li la rantr dan le vant le gran dyab ; li la rantr la dedan, li ; étan dedan, li la drésé. Gran Dyab la santi le mal o vant.

— A ! Kosa asoir ? I di, mon vant i fé mal !

Li la larg in van ; kan li la fé in kou de pet, marmay la tonb a ter. La, le marmay i kri :

— O ! é ! é ! é ! é ! é ! é !

Le Gran Dyab i di :

— O ! Moin la akousé, moin la akousé, moin la akousé, moin la fé in bel garson !

Alor, kel garson ! In gro boug dan son vant !

I di :

— Moin la akousé, moin la akousé, moin la akousé ! Moin la fé in bel garson !

Trap le marmay, met sir son matla.

— O ! Mon garson ! O ! I di, moin la veni a bou akousé in kou zordi, i di, O !...

Anfin, le marmay i fé sanblan : « né ! né ! né ! né ! né ! »

Gran Dyab i sa travay.

Son frer i rantr, son dé frer i rantr, i manz, i di :

— Alé azot, i di, moin la veni a bou trouv in trik, té ! I di ; ali kroi moi son garson !

— Koman ou la fé ?

— La roul dsi moin, la di, é a in moman doné, moin té i pet.

Taler la, Gran Dyab la di :

— Mon li i krak.

La parti dor a ter. Moin la sort dousman, la di, moin la vi in gran nafer lé ouver, la di—telman li manz tout zafer, vi voi, sa la rouvr komm enn laz—moin la rantré.

Marmay la rantré ; kom li la fermé, marmay an dedan, kan la fermé, li la pi d’er, i lev debout. Gran Dyab i di :

— O ! I di, mon vant i fé mal.

Li la larg in kou de pet. Marmay la, la tonb a ter.

Mé i kalkil koman i fo fé pour fé rantr son frer an dedan, la.

Alor, Gran Dyab, kan i vyin, i amenn koulev, i amenn dé ta de bébet, i met koté de li. I kri :

— I ! i ! i ! i ! i ! i ! i ! i ! i !...

— O ! I di, mon garson la per, la per ! Non ! I di, papa i fé pa per atoué ! Bouz pa, bouz pa !

Gran Dyab i trap in pé de myel, trap in banann, met dan son bous. A ! La li manz ; i met de myel, la li…

— A ! La di, mon garson lé pa bet, in ! I em sa ke lé bon ! A ! Li a per koulev ; tang, tout sa, i met koté li, li vé pa li, in ! I di, kom sa mem i fé mon garson, kom sa mem i fé.

Alor, li komans kozé li la, soidizan le pti marmay ; i komans dir : « papa », « papa » !

— Mon garson lé gran, i di, li koz, li komans kozé ! La di, é bin, ti em ton papa !

I di :

— Mi em mon papa, moin ! Mi em byin moin !

Alor Gran Dyab na in ta de mazi li fé ; li di :

— Bin, papa va fé mor aou in kou, montr aou mazi.

— Bin, i di, oui papa.

Gran Dyab i trap, kas in pti boi ; le marmay é mor ; i arkas in ot, marmay i lev.

— A ! La di, papa, koman i fé sa, in ?

— Papa, la di, va montr aou ; aou osi fé mor papa in kou, apré ou fé levé, in !

— Oui papa, i di, ma fé lev aou.

Li…tak ! i kas in kou le pti boi. Gran Dyab la fini montr ali koman li fé.

Gran Dyab bouf ! I arkas in ot, Gran Dyab i debout.

La di :

— Kom sa mem i fé mazi, mon garson, a di, kom sa mem.

La di :

— Fé mor amoin ankor in kou va, papa !

Gran Dyab i kas le pti boi ; marmay, bouf ! I arkas in ot, marmay i lev.

— A ! I di, papa, ma fé mor aou ankor in kou, la di, vi voi, sa lé zoli !

— Bin, i di, oui mon garson.

— Mé selman, la di, la pa isi dedan, in ! Anon laba.

Lavé in gran ranpar dan le koin. La di :

— Dor aou la.

Grand Dyab, li lé gayar soidizan, mé li lé kouyon ! Li la pa pansé, li kalkil sa son zanfan, vi voi ! Met ali sir le bor ranpar, pov Gran Dyab ! Marmay kas le pti boi, tak ! Gran Dyab, mouyé ! Pran in lanspek, bour dsou, fou le Gran Dyab dan le fon, an ba. Fini ek le Gran Dyab. Son frer l’arivé, la pran la kaz le Gran Dyab pour zot.


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dans out pos, la tay dan mon sak !

Si zistoir lé manter, pa moin la fé. Gran mounn la di, in ! Bin lé fini par la.


Sainte-Suzanne



- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
11. Troi frer na la parès

Kriké !

Kraké mésyé !

In bo foi, enn foi mésyé la foi la manz son foi ek in grin de sel.


Lavé troi frer, troi garson alor, mi di troi frer. Zot lavé poin ryin pour fé ; i asiz, i asiz, i asiz, i asiz…

I di :

— Oté ! Anon batr in karé, don ! I di, anon batr in karé la foré.

Aster i di ek son frer, i di :

— Bin, anon !

Selman na enn la lé invalid, li ; li mars, li boit in pé kom sa. Alor band la li apel sa, boug i mars kom sa la, Malbar i apel sa « noundi » ; li mars la, li lé in pé kom sa. La di :

— Atoué, noundi la, la di, kosa ke ti kapab mars ek nou, toué ?

La di :

— Get pa moin ek mon noundi la, ou !

Alor li vé dir ali lé invalid, Malbar ; i vé dir ali lé invalid.

La di :

— Get pa moin ek mon noundi la, ou ! La di, ma venir a bou fé keksoz moin !

La di :

— Ou gagn marsé ou ?

La di :

— Mi gagn mem ! Ki sa i di aou mi gagn pa !

Anfin, bin i di :

— Alon !

Mé avan d’alé, i di :

— Kom manzé, kosa ou port ou ?

Lot la i di :

— Kosa, moin ? La di, mi fé amoin in bon kari masalé, mi fé in pé bouyon… Le frer i di, mi pran pa tout out masalé la, moin ; mi pran masalé Kater. — Sa in bon masalé, sa ; band la i di i bril le vant, mé, ryin… Mi manz moin. —La di, mi fé in bon kari masalé, ek in bon pti pé la sos ; mi arfé in bouyon… zafer ek la pat bangal, — pat kabri i di sa, pat bangal—, fé in bouyon, met dan enn boutey, la di, sa sra bon pour la bous.

Lot i di :

— Ki sa moin ? La di, mi fé kui in bon kari vyand koson, in bon pti pé de sos ; a ! La di, la nout bous sra aranzé.

Aster, li argard band la, li, le boug i mars kom sa, la. La di :

— Moin, la di, mi port pa tou sa la. La di, kan in boug i sa marsé, i sa la sas, i fo pa zamé port kari. I fo port touzour enn afer sek.

— Bin, i di, la té amenn manzé sek ; manzé sek té le syin.

La di :

— Non ! Mi em pa manzé sek moin ! La di, mi amenn in gato maï.

La di :

— Sa mem ou trouv ?

La di :

— Oui, la di, mi préfer sa, moin.

Anfin, li pran la farinn maï, li fé in bon gato byin sek, prépar sa, i anmar ; a ! La di son frer, bin gran matin i lev, a pé pré troi zer, in. I di :

— Lé paré ?

I di :

— Oui, anon !

É i trap sakenn zot zafer, i met sir zot zépol ; an rout ! An direksyon, a pé pré kom d’isi, in. I mont la. I mont, i mont, i mont, i mont…


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos touzour, la tay dan mon sak !


I mont, i mont, i mont, i mont. A pé pré… pou zot gouté, é i mars a pé pré nef er kom sa, in, enn la di :

— Oté ! i di, moin la fin, moin !

Ali le boug invalid la, la di :

— La, zot la fin déza, té ! La di, moin lé invalid, moin la pa fin, ou la… !

— A ! La di, get amoin ; si ou la pa fin la, nou la fin nou. Ni sa manzé.

Mé zot manzé lé pour pouri ; tou sa la sos, la, la fini gaté. Anfin, i def sa, met a ter ; band la i komans i manz.

— A ! Enn la i di, oté ! La di, manzé l’apré gaté, la !

Aster kosa zot i di ali ?

I di :

— Lé vot ?

— A ! I di, moin mi manz pa koméla. La di, ou manz aou, la di, moin la pa fin.

Alor band la i manz, i armar le manzé, i armont. I mont, i mont, i mont, i mont… I mont a pé pré koté la lign katrovinkat lao  ; le tar la fini rantré, la. I rantr dan in pti boukan , i rantr, i dor. I ardef le manzé aster. Manzé la pi bon ditou ! Pouri ! – Kan lé gaté ni di « pouri », nou ; la, le manzé la fini pouri. I pé pa manz, sa ! Ni bouyon, ni kari masalé Kater ; tout prop, pi bon ! I zet. É li, la pa ankor def le syin, oubli pa, le boug lé invalid. Bin i di :

— Bin lé vot la, ou manz pa, don !

La di :

— Ékout amoin ; ou i manz ; selman kan moin lé fatigé, i fo port amoin.

— A ! Moin la di aou, ou pa kapab marsé ! La, ou komans ! La di, ryin, na port aou, nou lé gayar, nou.

Trapé son gato maï, défé ; byin sek ; trankilman koupé an troi, sakenn dé troi frer ; li pran le pli pti ; i donn son dé frer, i di :

— Bin, zot lé pli gayar, alé, manz !

Band la la manzé, i di :

— Oté ! A ! Bin, la di ou lé pa bet ou, in !

— A ! Bin, mon kamarad, i di, sakenn son gou ! Ou té i vé out kari masalé, pask sa lé bon pour la bous ; i di, moin té i vé mon gato maï pour préserv in pé pli loin !

Anfin la dormi. Gran matin i arlev lank, i sava. É li komans li, la :

— É ! Mi gagn pi marsé moin, in !

Zot i di :

— Bin, mont sir mon do.


Kriké !

Kraké mésyé !

Listoir i komans etr zoli ! La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


I mont ; a ! I ariv in pti pé pli devan laba ; i voi in bourik ; i di :

— Té ! Mi di aou, i di, ou la poin ryin pour porté ou, i di, trap amoin bourik la.


Dan se tan la, lavé bon pé de mounn lao.

Koméla la pi ; ek tout lé zafer, tout la gréné ;

mé lontan lavé.


I di :

— Trap bourik la.

— A ! A ! La di, ou lé fou va ! La di, mi sa trap bourik de mounn, pour rod fé annui amoin !

I di :

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi, rand mon bouyi !

I di :

— Oté ! Ou fé randr amoin manzé…

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi…

Anfin, i trap le bourik, i sava ; apré trap sa, i sava vitman pangar le met i trap ali. I mont, i mont, i mont, i mont ek son bourik ; i mont, i mont, i mont, i mont, i mont. I ariv in pé li devan laba, li trouv in karo maï ; i di :

— Oté ! La di, trap amoin in bal maï la, amenn isi ;

I di :

— Oté ! La di, kosa ou rod fé anmerd amoin ! La di, la ou vé ni trap maï de mounn !

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi, rand mon bouyi.

La li kas son (mai) maï, sa ke li la bezoin, i mont ; i armont , i mont, i mont ; lot la i di :

— Oté ! La di, dsand in pé, mon frer, moin lé fatigé, moin !

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi, rand mon bouyi ! Rand mon gato maï !


Met pa li ater, la fini manz son gato maï !

Si ou mété a ter, rand ; mé kosa ou randr ?

La fini gaté an dedan ! Ou randr kosa, ou koup out vant ?


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !

Mésyé la foi, ek son grin de sel touzour, li manz son foi.

Son foi i paré lété in bel zafer, sa ! Depui le tan li manz li fini pa !

Anfin pason pour sa, in ; les roulé !


Alor la, la finn trouvé maï, la finn trouvé bourik. I artrouv in zar de lo. In zar de lo, sé in sitern, alor.

I di :

— Té ! La di, lev sa !

A ! A ! bel zafer kom sa ! Nana ki met larzan lontan.

Selman i apel sa sitern, mé lété in gro zar.

I di :

— Port sa !

I di :

— Oté ! La di, moi la fini port maï, moi la fini amenn bourik, la di, la ou vé obliz amoin…

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi, rand mon bouyi…

Anfin, lev ali ; kosa ou va fé ? Ou la fini manzé. Anfin li lev sa, met sir son tet. Zot i mont. I mont… Anfin…


Kriké !

Kraké mésyé !

La klé dan out pos, la tay dan mon sak !


Zot i mont, i mont ; i ariv ; le tar la fini rantré. I rod in plas pour dormir. Fé kom sa, zot i voi in mézon.

— A ! I di, la, i di, na in mézon, i di, ni rantr. Le boug la, linvalid la i di ni rantr.

I di :

— Oté ! Ni sa rantr dan la mézon kom sa, la mézon de mounn ?

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi ! Si ou rantr pa la dedan, rand mon bouyi !

Mé lété oblizé ! Mé i di :

— Dsand a ter pour rantré.

— Rand mon bouyi, rand mon bouyi ! Mi dsand pa a ter.

Alé rantré, anmayé le bourik, le maï, sa ke zot la porté, tout ; monté an ler plansé Gran Dyab. 

Gran Dyab i ariv—anfin le soir la dormi—, gran matin, Gran Dyab i lev, i fé kom sa ; lété fatigé ; la apersi. 

I di :

— I san la vyand fres isi.

Li debout dan le fon. Bourik la la kriyé in kou :

« Hi  haha, hi haha, hi hah… Hi ha, hi ha, hi ha, hi ha, hi ha… » Pété.. La pet in kou !

— A ! A ! Gran Dyab i di, kosa sa sa sa ?

Aster li di :

— Ki sa an ler, la ?

— La di, amoin sa.

— A ! La di, koman ou l’ariv la ?

— Bin, la di, moin lé dan mon kaz ! Depui yer soir moin lé la, ou voi pa moin lé la ? Kosa ou kas la tet ?

— A ! La di, kosa ou fé ? La di, ri ankor in kou, va !

Bourik la : « Hi ha, hi ha, hi ha, hi ha, … hi ha, hi ha, hi ha »

La di :

— Oté ! Asé, asé, asé mon frer ! Ri pa kom sa, kaf ! Ou ! Ou ! Ou ! Ou ! Ou lé pli for ke moin mon frer.

— Bon ! La di, dakor !

I demand Gran Dyab, i di :

— Kosa ou manz, ou ?

Gran Dyab i di :

— Amoin mi manz manzé.

La di :

— Anvoy in gazon pour moin, va.

Gran Dyab pas in kou de min, anvoy enn espes soz en ler ; vyar…

— A ! La di, sa mem ti manz ? La di, atand ma larg in pti pé mon nouritir par ter.

In bal maï gréné dan le fon…rrr…Gran Dyab i di :

— Té ! Té ! Té ! Té ! Té ! Asé, asé, mon frer, asé ! Ou ! Ou ! Ou ! Ou ! La di, ou pli kor ke moin, mon frer ! Mi vé pi ! Out manzé gard pou ou !

— Bon ! La di, ou la trouvé ! La di, bon ! La di, Gran Dyab, la di, pis in kou !

Gran Dyab i fou enn espes gro pisa ; foua… na pi !

La di :

— Sa mem out pis ?

La di :

— Sa mem nana.

La di :

— Ala mi pis in kou.

     Dévid in kou zafer la.

Dévid in kou zafer la : bou…bou…bou…bou…bou… Gran Dyab i di :

— Ou… ou… ou…ou… la di, oté pis pa kom sa, mon frer, la di, ou enn espes rivyer, ou ! O ! La ou pis tro, mi sava !

Gran Dyab rrt, rtt, rrt…

La di :

— Ala mi vyin aou, la di aster ma montr aou mon fors.

Pins in kou le ki bourik la ; bourik la : « Hi ha, hi ha, hi ha, hi ha, hi ha, hi ha… »

Bouré déyer Gran Dyab, Gran Dyab le trin vap ! dan le fon de la mer.

Band la bek son mézon, trankilman !

Alor mi pas in kou laba, mi di :

— Oté ! Kosa i fé ?

La di :

— Kosa ? La di, ou lé eg fou !

Moin, moin lété in boug ris moin, lontan ! Moin lété pa noir kom sa ! Oté boug la pik amoin in pyé, sa boug noundi, la. Klak ! Moin la artonb a ter laba, moin la arlevé, voila moin la, zordi. Moin la rakont azot sa, fé antansyion sé koko la, in ! Pask… Sa lé séryé sa ! Pask si in boug kom sa fou in kou de pyé, aou lé ankor in pti pé pa tro blan, mé band la lé byin rouz la, vyap ! La fini ariv noir, kouler zafer lé a ter la, la ; É ! Ou perd tout sa k’ou nana, é moin, moin sra trakasé o moman zot la pi la. Kisa ki vyin koz ek moin isi ? Mé port antansyon sé Liève la !


Bin lé fini.

Sainte-Suzanne


- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle

Anthologie du conte créole réunionnais
11. Ti panyé monté...

Pti Zan li avé enn ser. Mé Pti Zan li té plin de gal, plin de gal, plin de boubou sir li partou. É la fiy, la ser, la maryé ek garson Gran Dyab. Le soir, li fé in bal. Li réini. Mé li gagn pa somey ; tout la nuit, li lé apré grat ali. Li lé plin de gal ; i gagn pa somey. Mé li réini, li réini band Gran Dyab, le soir, pour manz la fiy. Kan tout lé réini, la nuit, la fiy i dor. Sa ser i dor ; li avé somey, i dor. Mé li, ek la gratel, sé boubou sir li, li lété plin de gal, lété malsoufran. Li gagn pa somey.

Kan band la i ariv, le soir, pour dansé, i ariv tout band Gran Dyab, i réini, in flanbo kom sa ek la ké, tout i dans. Mé li gagn pa somey, li. Li vyin, i tat, i tat la fiy, la ser. I di :

— Lé gra, lé pa ankor gra. i di : demin sera bon.


Le landemin, i arvyin pour tat ali. Mé i fé sanblan li dor.

I di :

— O ! O ! O ! Sa la i pi zanfan ! Sa i fé mal o ker !

Band la i dor. Le landemin matin, kan i lev i di  :

— Ser, i di — Gran Dyab la parti travay, li ; son bo frer i sa travay— Ser, ser ! i di, ou la maryé ek Gran Dyab !

— In ! i di, moin la maryé ek Grand Dyab ! i di, ma dir a mon mari, kan va arivé ; i pran pityé de toué, i soign atoué, toué lé malsoufran, toué lé plin de boubou sir toué ; ma dir a mon mari.

Anfin li pler. La, i di kom sa, i di :

— Pler pi, i di, pour ozordi, mi dira pa. Mé tansyion demin matin ti redi amoin mem parol !


Anfin i pas la zourné kom sa. Grand Dyab i ariv le soir. La i prépar azot, i pran zot kousé. Mé… Kan la fiy, sa ser, la fini gagn somey, band Gran Dyab i a réini ; i dans, i dans, i arvyin, i artat ael ; i di :

— Lé gra, lé pa ankor gra ! Demin i sera bon.

I arsava a koté de li. Ay ! Ay ! Ay ! Sa la pi bon ditou ! Mal o ker ! Na boubou !

Mé li gagn pa somey li, la. Li, tout la nuit, li lé apré grat ali. I grat, i grat, i grat. Le landemin la di : 

— Ser, ser, la di, mi di aou, ou i kroi pa moin, i di, ou a fé tap amoin par mon bo frer ! Mé i di, ou la maryé ek Gran Dyab !

— A ! i di, ou i arésidiv out parol. I di, asoir, mon mari va arivé ; lé apré travay ; asoir va arivé.


Anfin, li pas la zourné an pléran li, dan in pti koin laba, tout plin de gal sir li. I fé pityé.

— Anfin, i di, di pi out parol, moin mi dira pa ali. Si ou i ardi out parol, demin, ma ardir ali.


Anfin, le soir i ariv.

La di :

— Ser, ser, la di, ou i kroi pa moin ; ou vé fé tap amoin par bo frer ; la di, ma tres in pti lign, ma amar dan out pti doi de pyé, le soir.

La di kom sa : ma pas sou le li laba ; ma amar, ma amenn sanb moin, a di, ou va voir ; si ou ékout pa moin, la di, ou va voir kosa va ariv (a ou) aou !


Anfin, i tres la ptit lign, tout sa min malad la ; i tres la ptit lign la zourné ; li amar la ser ; i sava prand le li ; i amar dan le kouin de le li laba, la ser laba. Le soir, li sava prand son kousé ; la ser (y) i pran le syin. La ser (y) i met le ptit lign dan son doi de pyé. Mé li laba, kan tout band Gran Dyab la arveni le soir pour dansé (la ,), la, la finn ariv pour manzé aster. Kan tout la arveni kom sa, té apré dansé kom sa, li la ral sir la ptit lign. Kan li la ral sir la ptit lign, la ser la levé ; kan la vi band la, la ser la kri lasasin. Tout la dispari. Li l’arivé :

— Mon fam, dor aou. Pis, pinez, moustik, kosa i manz aou ? Dor, dor, dor, mon fam ; dor aou, dor, dor !

Aster, el la pi gagn somey el, la. El la dormi ek la fréyer. Tansyon band la i arvyin.


Le landemin matin, kan le mari i sava travay, la, i di :

— Oui, frer, i di, moi la pa ékout aou ; risk kapab manz anou ; koman ni fé pour nou alé la kaz maman ? Bin, i di, la, kel péi ni lé ? Ou sa ni sava ? Koman ni fé pour traversé ? Na pa posib !

La di :

— Ser, i di, ou la vi, ou la vouli fé tap amoin par bo frer, i di, ou la vi ; kan mi di aou ou la maryé ek Gran Dyab, ou kroi pa moin.

— Oui, frer, kosa na fer ? Ou lé malad ; koman ni fé pour nou alé ? Kel transpor ni pran ?

— A ! i di, bin… kan bo frer va arivé, ma koz ek li.

Mé i di :

— Kosa ou va dir ali ?

— Ma dir ali rod in banbou, ma fer in pti badinaz nout péi, in pti panyé.

A ! Son bo frer y ariv.

— Bo frer, bo frer !

— Kosa ? Bo frer, kosa la arivé bo frer ?

La di :

— Moi la bezoin in banbou, a di, pour moi fer in pti badinaz nout péi.

— Pti badinaz péi ?

— A oui ! Oui bo frer, ma fer.


Alor li la parti, la rod in voiyaz banbou ; la améné ; la fin, ariv grander la mézon, la.

— A ! Bo frer ; ou la amenn tro !

— Pran, pran, pran, bo frer, pran, serv, serv !


Ek sa min plenn de boubou, la, li la pri in sab ; li la fand banbou ; li a fé in pti panyé. Mé in panyé i rantr azot dé dedan, ali ek sa ser, ali ek sa ser pour rantr dedan. Mé gran Dyab, i fo li rantr tout sel, li ! 

Lé tro gro !

Li la prépar ali in ptit bout de sarbon, in pti galé, in pti grin de boi ; in ptit bout de sarbon, tout li a prépar, tout sanb li ; li amenn, la ; li la amené sanb li, la fé mont son bo frer dedan.

— Bo frer, mont in kou, mont in kou, mont in kou dan le badinaz nout péi. Ou lé tro gro !... Madam i rantr pa ansanb. Amoin ek ser, va rantr dedan ; mé aou, i gagn pa ; ou lé tro gro !

— Oui, oui, oui, bo frer, oui bo frer.


Anfin, la fé rantr Gran Dyab dedan ; avan, li la fé mont le panyé, li, li la pa montr Gran Dyab koman i fé monté. 


Pti panyé la, i fis, foutor ! Pli for ke lavyon, i sava ; mem Gran Dyab, la tet la tourné. Gran Dyab, la tet la tourné an ler ; la kriyé :

— Bo frer ! Bo frer ! Fé dsand vitman ! La tet amoin i tourn ! La tet amoin i tourn ! ma tonbé !

Li a fé ardsandr le panyié, li. É lavé in gran kord ansanb li. Li armar in gran kord ansanb le panyé. Alor i di :

— Bo frer, aster, ou gagn pa fé dsandr ou !

La di :

— A moin ek ser, na rantr in kou.

Mé li mont dan le panyé ali ek ser. Li lété dan in pti koin lé asé pour li, la ser i asiz laba. Li la rantr dedan, la di :

— Bo frer, kan ou i trouvra pi anou, la, koup bout la kord la, le né la kord la, koup ali. Pour nou dsandr, si ou i gagn pa fé dsandr, koup le né la kord la.


Li Gran Dyab, li, son kouto, foutor ! lété kom in … in kot la balenn. Kan li a pi vi, la li la rantr dan le pti panyé :


Pti panyé, monté, monté, nous sava la kaz nout maman.

La parti. Pti panyé la, i fis ; ni trouv pi ditou ; li esey de koupé in bout la kord. Li voi pi ; la kord la parti. Li vyin déyer. In moman doné, kan i voi la fini ariv tro pré de zot, kom sa, i larg pti bout sarbon ; la larg dan le fon. Pti panyé i travers mem, i fis, i sava mem. De fé, partou ! De fé, partou ! Anmayé partou ! Li arkour, li, Gran Dyab, li arkour laba. Li trap sa kris laba, li vir akou de lo pou étindr de fé. Kan le fé la fini étindr, pti panyé i sava mem. I alarg sa a ter, i arfil déyer.


Pti panyé, monté, monté, nou sava la kaz nout maman.


A ! Kan i voi Gran Dyab ariv tro pré, in pti grin de boi, la foré partou ! Gran Dyab i gagn pi traversé. Li arsava, atrap son koupré laba, li vyin, li as, li met a ter. Pti panyé i sava mem, trafik. Kan i ariv tro pré, pti dégou de lo i tonb : la rivyer ! Bor an bor, partou ! Kan i ariv pour li dévidé, pour li traversé, i fo sa atrapé sa kris pour li dévid la rivyer, pour li venir a bou traversé. Alor, kan la fini, li larg sa kris la mem, li arpik déyer band la. La parti. Li arlag grin de boi, pti bout sarbon, pti galé : a fé in ranpar partou. Li atrap sa mas pour li kasé, pour li traversé. Kan li ariv laba, li ariv la kaz maman…

— A koz zot i ariv kom sa, don ? Lontan zot la pa ankor veni voir amoin !

— Maman ! Maman ! Nout ser la maryé ek Gran Dyab ! Li va manz anou !

— Mé zanfan, koman i fo fer ?

I di :

— Maman, mi koné pa… Nou la maryé ek Gran Dyab. Mon pti frer a di amoin , mi kroi pa li, moin la maryé ek Gran Dyab ; ankor in pé, i manz anou yer soir !

— Mon zanfan, koman i fé ? Ou sa ni sava sové ?

A di :

— Alé la kaz out voizin ; alé la kaz out voisin ; li va arivé, li ; ma fer touzour kafé pour li. Kan li va arivé, ma donn ali enn bon tas kafé, ma donn ali.

Kan li ariv, transpirasyon i vid sir li, kom sa.

— Bel mer ! Bel mer ! Fam amoin la pa veni isi ?

— Oui ! A ! La di, lontan band la, la di amoin aou vyin voir bel mer ; ou i vyin pi voir bel mer !

— Bel mer, traka na tro ; travay tro, bel mer ! Koman i fé ? Sa mem la tardé !

— Band la la di amoin la fé aou la malis pour venir voir bel mer. A ! Zordi bel mer lé kontan ou la veni voir bel mer ! Bin, la, na sof in pti pé de kafé.

— Ou sa band la la parti, bel mer ?

— La parti la kaz zot voisin. I arvyin zot la. Ma dir ael ou i vyin.


La sof kafé, la donn ali. Li a bi son kafé.

I di :

— Ou lé fatigé !

Fff… ! La sifl mem ek la fatig. Tou sa li la fini kasé la.

— Oui !

— Nana un pti lit ; repoz in pti pé ; band la, taler, va arivé.

— A ! Oui, bel mer ; moi i repoz.


Ou sa la mi ali ? La mi ali dan enn pti kaz ryin ke la poud a tiré dedan. É lavé enn mes laba. Kan li la gagn somey, la mi de fé ansanb, é la poud la pété. La tet Gran Dyab, kan la pété, kom d’isi Sin Deni la antandi. Boum ! Pli de Gran Dyab ! La fé in ta de sarbon.


Band la l’arivé :

— Kosa la fé, maman ?

— A bin, i di, la finn bril le Gran Dyab.

Mé la, la bril Gran Dyab, la… Pti Zan, ek son manyer malin la, lété inkrédil, li.


La pous in pyé de sitrouy, la plas la mézon, la. Mé tout lé zour, sitrouy la, sort enn sitrouy dsi. Mé tou lé zour, li a fé enn fles. Li aviz, la pas pré, la pa ganyé. Demin li arvyin. Mem soz. Band la i di ali :

— Zoué pa ek pyé sitrouy la ; les ali la mem.

I di :

— Non !


In zour la fouti dan le gon ; dan le gon de la sitrouy ; la kas la sitrouy. La sitrouy la mi déyer li. Aster, Pti Zan i kour, la sitrouy déyer li.

Li trouv bef.

— Bef ! Bef, a di, sov amoin ! Ou na dé grand korn ; ou na dé… troi… kat gros pat.

I di :

— Koman mi sov aou, Pti Zan ? Pti Zan, la di, rantr déyer moin.


Rantr déyer li. Kan sitrouy l’ariv la oter ki sot, le bef la i per. Ffffout… La fouti in grand fyont, fou Pti Zan a ter. Pti Zan li arpran la kours, sitrouy déyer li. I kour mem !

I artrouv seval :

— Seval ! Seval ! La i di kom sa, sov amoin, i di ! Ou na dé gros pat… Kat gros pat ; la ou va venir a bou de kraz sitrouy. Mm… Mm… Tel i ariv, rantr déyer li.


A penn sitrou i ariv, seval la per sitrouy. Fffon… Pti Zan, a ter ! Pti Zan parti ! Li artrouv i vey, i vey parey. Trouv bourik, bourik parey. Kabri, syin…

— Syin, oui aboy for ; sitrouy nora per de vou. Kraz ! Manz ali don !

Tro tar !

— Rantr déyer moin !

Tro tar kan i vyin. La rest torti. Dernyé, torti ariv :

— Torti, i rest vou mem dernyé ; sov amoin ; sitrouy va kraz amoin !

— Pti Zan, koman mi fé pour sov aou ? Moin lé pa kapab kourir la, koman mi fé ?

I di :

— Met amoin sou out kok.


Alor, kan li la fé rantr Pti Zan, li fé rantr Pti zan sou la kok ; mé Pti Zan lé plin de boubou sir li. Koman li rantr dsou ? I fé mal ali, kan li bouz :

— Bouz pa ! Taler, sitrouy va voir !


Ser ali, ser ali, ser Pti Zan, ser Pti Zan ; li a veni a bou de met sou sa kok. Li sé de kamoufl ali.

Sitrouy ariv la oter ; i sot :

—Torti, mi di aou, larg Pti Zan ; si ou larg pa Pti Zan, ou la fini pour zordi. Mi ti aou !


Torti i bouz pa ; torti i répon pa li. Li sot an ler laba, sitrouy i sot an ler ; i di :

— Torti, mi di aou, larg Pti Zan ; san sa, mi ti aou ! Mi kraz aou !

Torti i vé pa. Li sot an ler, li tonb sir le sitrouy. Paf ! Sitrouy i kas an dé. Lé dé morso, i dans aster, i dans, i dans, i dans.

— Torti, mi di aou, larg Pti Zan. Ou lé fouti la ! Lé dé morso i arsot an ler, i artonb, i kas pa ? I arkas an kat. Enn foi ke, an dernyé moman, tout lé fini kasé kom sa, torti la levé, la sorti, la manz tou le sitrouy, la larg Pti Zan.

Voila, zistoir lé fini.




- Fin du chapitre - 


Tous les contenus du site internet de Lectivia sont protégés par la loi sur les droits d'auteur. L'utilisation, le partage ou la reproduction de toute partie du contenu sans l'autorisation du titulaire du droit d'auteur ou des ayants droits ou de Lectivia sera punis par la loi en vertu des règlements sur la violation du droits d'auteur et la propriété intellectuelle